Historien om Christers arbetsliv är fascinerande och låter nästan osannolikt. Från obs-klass, avhopp från grundskolan, bilverkstadsanställd vid 15-års ålder till att några år senare bli pilot.

Christers skolgång var ett enda stort misslyckande.

– Jag hamnade i så kallad obs-klass, hade värdelösa betyg och gick inte dit. Både skolan och mina föräldrar förstod att det var kört, så pappa fixade jobb på en bilverkstad. Där trivdes jag jättebra, säger Christer.

Att lära sig saker med händerna, snarare än i teorin har alltid funkat bäst för Christer.

Utbildade sig till pilot

Att han ens kom på tanken att påbörja pilotutbildningen 1984 kopplar Christer direkt till sin adhd-diagnos. Det var ett impulsivt beslut som ledde fram till en intressant och händelserik karriär

– Just det här är styrkan med min diagnos. När jag känner stark lust, glädje och energi så ger jag aldrig upp. Jag tänkte ”Flyga flygplan – fan vad kul, det vill jag göra!” och så blev det ju, säger han.

Christer

Han utbildade sig först till privatflygare och utökade sedan utbildningen till att även innefatta kommersiella flygningar. Han har flugit i olika flygbolag i Sverige och på Ryanair i många år och upplevde aldrig att hans prestation som pilot påverkades negativt på grund av hans adhd.

Hett temperament

Han har hett temperament och när han var yngre fanns det en stark vilja att saker skulle blir gjorda på hans sätt. 

– Svårigheterna har varierat med tid. Mellan 20–30 år var jag väldigt otålig, och ville ha saker på mitt sätt. Gjorde folk inte som jag sa kunde jag höja rösten, gå därifrån. Med tid har det blivit bättre. Jag tänker mig för och jobbar på det. Det går bättre nu än för 30 år sedan, säger han.

Han funderar en liten stund och tillägger:

– Eller nja, jag har nyligen haft återkommande konflikt med chefen. Men till slut så sa jag faktiskt att jag hade adhd, säger han.

Rastlösheten har alltid funnits där

För en tid sedan fick han besked om att han inte längre får flyga på grund av en cancerdiagnos. Först rasade världen lite grann, men ganska fort kom han på andra tankar.

– Efter ett tag så kände jag mig nästan lite lättad. Det är ju mycket sitta still som pilot och det är en stor utmaning när man har adhd. Jag blir uttråkad. Man övervakar instrumenten och sitter still 3–4 timmar åt gången, säger han.

Nu har han hittat en annan arbetsuppgift på marken som han trivs med. Han säger att han gillar att ha kollegor ”i periferin” och att stora folksamlingar och mycket intryck fullkomligt dränerar honom.

– Att sitta i ett öppet kontorslandskap skulle inte funka för mig eftersom jag är intryckskänslig. Jag suger upp allt i min omgivning. Det har förstärkts med tiden, säger han.

Text: Nina Norén Foto: Petter Allke