Tidningen Attention

Bli medlem Logga ut

Nytt utbildningsmaterial om NPF och problematisk skolfrånvaro

Attentions projekt Vägen tillbaka har under sina projektår haft hundratals möten med elever, föräldrar, lärare, forskare och andra yrkesverksamma. Tillsammans med barn och föräldrar har projektet lagt pusslet kring vad som har föranlett skolfrånvaron. Det nya utbildningsmaterialet ”NPF och problematisk skolfrånvaro - Att förstå, förebygga och skapa möjligheter för en återgång” är ett direkt resultat av allt som framkommit i projektet. – Materialet med dess teman är framtaget utifrån det som barn med NPF med egen erfarenhet av skolfrånvaro samt deras föräldrar har identifierat som särskilt viktigt när det gäller att förebygga och/eller åtgärda skolfrånvaro. Materialet består av filmer med unga med egen erfarenhet, föreläsningar och filmer med forskare och profession såsom psykologer och läkare. Till de olika filmerna finns diskussionsfrågor och tips. Materialet finns digitalt på Attentions hemsida och är lätt att ladda ned och tipslistor kan skrivas ut. 

”Har man inte kunskap om språkstörning är det lätt att de eleverna flyger under radarn”

Att vara lärare till en elev med språkstörning är en utmaning. Särskilt när eleven går i vanlig klass och läraren kanske har ett 30-tal andra elever att hantera parallellt. Läraren Cecilia Engstrand har jobbat med elever som har språkstörning på Brageskolan i Sollentuna i över 20 år och har under sina år hittat fram till tekniker och strategier i sin undervisning som visat sig vara framgångsrika. I den här artikeln delar hon med sig av sina insikter till andra lärare. Sollentuna kommun har från tidig ålder satsat extra på elever med språkstörning. Till Brageskolan, där läraren Cecilia Engstrand har jobbat de senaste 22 åren, kommer drygt 100 elever med grav språkstörning från kommunen och närliggande kommuner. De flesta börjar där redan i förskoleklass och har uppmärksammats via BVC, logopeder och förskolan. Vissa lämnar skolan under årens gång och är redo för en vanlig klass, medan många blir kvar hela vägen upp till 9:an.

”Skolan behöver först och främst lyssna”

I sexan och sjuan var Izabelle i princip alltid arg i skolan. Hon argumenterade högljutt med lärarna och började bry sig mindre och mindre om skolan. Skolresultaten rasade och frånvaron eskalerade. I sjuan slutade hon gå helt till skolan. Att det blev så var egentligen inte konstigt alls. Anpassningar hon tidigare haft hade plötsligt tagits bort och kände sig oförstådd, missuppfattad och skolmiljön gjorde henne helt slut. Izabelle är 17 år och har adhd, autism och en hörselnedsättning. Fram till femman hade hon anpassningar i skolan som gjorde att skolarbetet fungerade. Hon fick sitta avskärmad från de andra i klassen och hade lurar på så mycket hon behövde. Det var inte enkelt, men skolarbetet flöt ändå på hyffsat.  Men så en dag i femte klass togs anpassningarna helt bort och förväntades delta i klassrummet på samma villkor som alla andra. Det var då hennes nedåtgående spiral i skolan snabbt tog fart.

Flyttade 100 mil för att rädda livet på Elsa

2018 mådde Elsa, då 13 år, riktigt, riktigt dåligt. Hon hade konstanta självmordstankar och panikångestattacker. Skolan i Krokom kunde inte ge henne det stöd hon behövde och det fanns ingen resursskola i närområdet. Mamma Lina förstod allvaret och fattade motvilligt beslutet att rycka upp livet i Krokom, lämna sonen kvar hos pappan och flytta 100 mil söderut till Kalmar där Elsa fick plats på en resursskola. Det visade sig vara ett lyckokast och Elsa är idag på en helt annan plats i livet. Den täta mörka småländska skogen passerar förbi bilrutan. Asfalt blir grus och mobiltäckningen blir allt sämre. Och så plötsligt ser vi vägskylten ”Luvehult” som signalerar att vi kommit rätt. Den relativt nyinflyttade familjen Johansson-Lundh bjuder in oss på tre sorters kakor och kaffe i fina gammeldags kaffekoppar. Allt känns så trivsamt och lättsamt, men ganska fort tar vårt samtal en annan riktning. Mamma Lina berättar att flytten hit från Krokom i norra Sverige har varit svår, uppslitande och livsavgörande på en och samma gång. Dottern Elsa 17 år fyller i och säger:

Be right back-teamet använder skolhundar

Många skolor brottas med hur de bäst kan stötta elever med eskalerande och långvarig frånvaro. I Varbergs kommun är verksamheten Be Right Back, en del av kommunens övergripande elevhälsa, helt dedikerad till att hjälpa dessa elever tillbaka till skolan. Tillsammans med sina utbildade skolhundar Kesia och Ester hjälper Karin elever i ett tidigt skede av ökande frånvaro.Alla skolor i Varberg kommun kan ansöka om stöd från BRB, baserat på en närvarotrappa som används i kommunen. BRB:s syfte är att bryta negativa mönster och långtidsfrånvaro och isolering och närvarotrappan hjälper till att identifiera rätt stöd vid rätt tidpunkt. Karin Jensen och hennes skolhundar kommer ofta in redan i steg tre av fem, då frånvaron är upp till 20 procent. Hundarna kan ge den trygghet som elever med stark oro inför skolan saknar.

Ture har fått livets första betyg 

I tv-programmet Uppdrag Granskning skildrades tre familjers kamp med skolsystemet, barnens mående och diagnoserna. Ture var en av de medverkande, ett av barnen som inte kunde vistas i skolmiljön. Han har adhd, dyslexi och ångest och har inte haft en fungerande skolgång – förrän nu. I programmet Uppdrag Granskning – Bokstavsbarnen, som visades i Sveriges Television, skildrades Tures vardag där han beskriver mötet med den osynliga väggen när han närmar sig klassrummet. Han ägnade stor del av dagarna på skoltoaletten för att hantera ångesten som växte i skolmiljön. Allt oftare ringde han mamma Sara och berättade om paniken, om känslan av att vilja stanna på skolan – men inte kunna. Efter alla förlorade skolår fick han till slut fira en avslutning i sin nya resursskola:

När skolchefens son vägrade gå till skolan

En dag sprang sonen så långt han orkade, bort från skolan. Därefter återkom han aldrig. ”Alla tittade på sonen, men ingen tittade på skolan.” Nästa år tar han studenten efter distansstudier. Christian Persman talar om maktperspektiv, följsamhet, exponering och ”skolfobi” i rollen som pappa och tidigare skolchef – nu även utvecklingsledare för kommunens nya skola. Hur kan man vara skolchef och inte få sitt barn till skolan? Hur får vi föräldrar att förstå att skolan är viktig? Ni kanske måste vara tydligare, ställa krav och göra det tråkigare hemma. Kommentarerna från skola och omgivning sätter spår, säger Christian Persman. I nästan tio år var han grundskolechef i Arvika kommun, chef över rektorn som ansvarade för skolan där hans son inte längre kunde vistas.

Debatt

Personer med NPF möts av stängda dörrar i arbetslivet.

Läs artikeln här