Du hade en bild av dig själv som mamma. Du satt där med en kaffe i handen medan dina barn lekte tillsammans i gräset. Du skulle vara en sådan där glad mamma som alltid hade glimten i ögat, samtidigt som du hade tydliga ramar kring kost och skärmtid.

Men någonstans på vägen hände det någonting. Du vaggades sakta in i ett helt annat föräldraskap än vad du hade föreställt dig. Och att du kämpade mer än andra trodde du berodde på att du inte kämpade hårt nog, så du kämpade lite till.

Plötsligt var du inte bara mamma längre. Du var projektledare, advokat, forskare och expert inom så många områden. Du var så mycket, men i takt med att du blev allt det där tappade du bort en sak: dig själv.

Att vara mamma till barn med särskilda behov är en resa. Du blir inte det över en natt, utan du säger dag för dag mer ja till andra och mer nej till dig själv. Du vet att du behöver sömn, egentid, motion, bra mat och vänskapsrelationer. Du vet det. Men när du står där med ett barn som behöver dig all vaken tid och ett eget batteri som varit urladdat sedan flera år tillbaka tänker du: Äsch, det där får vänta.

När saker runt omkring brinner känns små egna prioriteringar meningslösa.

Jag träffar många föräldrar som inte längre vet vilka de är, vad de tycker om eller om de ens har några gränser längre. Många har till och med offrat sina mest basala behov som mat, hygien, kläder och sömn. Ofta sker det så successivt att de inte märker att det händer.

Det är inte konstigt att det blir så här, och det är inte ditt fel. Du kämpar ofta i motvind, och det gör din kamp hårdare än den hade behövt vara. Du kämpar mot systemen och mot en omgivning som inte förstår.

Men det går att hitta sig själv igen. Du kommer troligtvis inte hitta samma du som innan du blev förälder, men du kommer hitta en tacksammare, ärligare och modigare version av dig själv. Ett du som lärt dig se vad som är viktigt på riktigt och som inte längre vänder kappan efter vinden.

Du behöver inte börja stort. Det räcker med att säga ja till ditt behov av vatten, näring eller vila. Eller att säga nej till något som du egentligen inte vill.

Du är så viktig. Och i all den kamp du redan gör för ditt barn får du inte ta deras mamma ifrån dem.

Text & Foto: Johanna Goa