Under flera år hade Mikaela Kling svårt att få arbetslivet att fungera. Idag har hon arbetat på samma butik i flera år. Här finns utrymme att fråga igen, gå undan när det behövs, och framför allt att vara en i gänget.

Mikaela Kling är 34 år och bor i småländska Eksjö. Sedan drygt tre år tillbaka arbetar hon 75 procent på Dollarstore, med lönebidrag. Hon plockar och märker varor, ser till att det är snyggt på hyllorna och sitter i kassan. Just kassan har, lite oväntat, blivit en av de saker med jobbet hon tycker bäst om.

– Det låter kanske konstigt eftersom jag inte riktigt gillade människor innan. Men ofta är alla glada när de kommer till kassan. Standardfrasen är ”jag skulle bara ha en sak, och så kom jag hit med 17 saker”, säger hon och skrattar.

Ett krokigt arbetsliv

För Mikaela Kling, som har adhd och autism, blev åren efter gymnasiet en krokig väg in i arbetslivet. Om något gick fel på ett jobb kunde det låsa sig, berättar hon.Från en tidigare arbetsplats minns Mikaela Kling särskilt en situation där hon fick en uppgift som hon inte förstod. När hon bad om hjälp fick hon ingen förklaring som gjorde uppgiften tydligare, och bemöttes av ilska. Till slut ringde hon och sa att hon inte ville komma dit igen.

Efter flera försök att få arbetslivet att fungera fick Mikaela aktivitetsersättning. Hon tillbringade nästan all tid hemma och mådde inte bra.

– Det kändes inte som att det fanns någon mening med livet. Sedan kom pandemin och jag bestämde mig för att jag måste ta tag i mitt liv, berättar hon.

Bestämde sig för att något måste hända

Via kommunens arbetsmarknadsverksamhet fick Mikaela Kling hjälp att närma sig arbetslivet igen. Hon fick svara på frågor om vad hon hade lätt och svårt för och vad hon kunde tänka sig att göra. Vid den här tiden hade hon svårt för människor och folksamlingar, ändå föreslog hon att hon skulle prova att arbetsträna i en butik. Hon hade siktet inställt på just Dollarstore.

– Jag tänkte att jag måste utmana mig själv, berättar hon.

På Dollarstore fick hon till en början tydliga och avgränsade uppgifter, som att märka varor. När hon hade lärt sig en sak kunde hon gå vidare till nästa. Kontrasten till hennes tidigare erfarenheter var stor, framför allt för att hon tilläts fråga.

– Jag kan fråga min chef tolv gånger utan att hon blir arg, hon förklarar bara igen. Det är skönt att veta att jag kan fråga om jag blir osäker.

”Jag trodde att jag var dum”

Skillnaden mot tidigare arbetsplatser har också fått Mikaela att se tillbaka på hur tidigare bemötande har påverkat henne.

– I många år trodde jag att jag var dum i huvudet. Men det vet jag ju att jag inte är, säger hon.

I dag ser hon att det i hennes sätt att fungera som kan innebära svårigheter också kan vara fördelar. Hennes noggrannhet passar exempelvis bra i butik, hon gillar när det är rent och snyggt och varorna står i raka rader.

– Man får försöka hitta sina styrkor.

När det blir för mycket finns en utväg

Mikaela Kling beskriver främst två saker som är viktiga för att hon ska fungera och må bra på en arbetsplats: förståelse och acceptans. På jobbet känner både hennes chef och kollegorna till hennes diagnoser och vet hur hon fungerar. Om hon blir frustrerad eller känner att det håller på att låsa sig kan hon gå undan till lagret en stund och andas. Det betyder inte att kraven försvinner, är hon noggrann med att påpeka. Mikaela Kling arbetar med samma uppgifter som de andra och uppskattar just känslan av att vara en del av gruppen.

– Det jag behöver är bara att de runt omkring förstår hur jag fungerar. Det är också först då man kan känna sig som en i gänget.

Att få ett fungerande arbetsliv har påverkat betydligt mer än Mikaela Klings vardag. Hon mår mycket bättre, konstaterar hon.

– Jag har någonting att se fram emot. Och det finns människor som förväntar sig att jag ska dyka upp, gör jag inte det påverkar det de andra också. Det blir en win-win.

Jobbet har också gett den ekonomiska självständighet som Mikaela Kling inte hade tidigare. Efter två år som anställd var hon skuldfri, och numera kan hon också unna sig.

– Nu kan jag köpa sådant jag tycker om, som nya tv-spel. Och i somras reste jag till Italien med min syster för att se My Chemical Romance, den mest episka konserten jag har varit på. Nu sparar jag till körkort.

”Även fem procent motivation räcker”

Mikaela Kling är noga med att påpeka att hennes lösning inte behöver vara någon annans. Alla fungerar olika, och olika arbetsplatser kan ställa helt olika krav. Men hon rekommenderar att försöka hitta en verksamhet som kan hjälpa till på vägen tillbaka. Själv hade hon nytta av att få gå igenom sina styrkor och svårigheter och fundera över vad hon faktiskt skulle kunna trivas med.

– Även om man bara är fem procent motiverad kan man testa. Och om man inte klarar det, är man lika bra ändå. Då kanske det inte var rätt sak eller rätt tid.

Arbetsgivarna har samtidigt ett stort ansvar, säger hon. Mikaela Klings budskap till den som känner sig osäker inför att anställa en person med adhd eller autism är att inte på förhand bestämma vad personen kommer eller inte kommer att klara.

– Ha ett öppet sinne och döm inte människor innan ni har lärt känna dem.

Text: Johanna Aggestam Foto: Adobe stock. Bilden i artikeln föreställer inte Mikaela.