Tobias Johnsson var en av kandidaterna till P1:s Lyssnarnas sommarvärd. Han vann inte tävlingen, men har valt att istället publicera sitt sommarprat hos Attention. I sitt sommarprat beskriver han ett liv präglat av kontrollbehov, överanpassning, ätproblematik och en sen autismdiagnos – och hur det är att fungera i vardagen samtidigt som det kostar mycket på insidan.

Sommarpratet tar sin början i ett barndomsminne som han återkommer till flera gånger. Han sitter vid ett fönster på ett kalas och väntar på gäster som ska komma klockan två. När tiden passerar utan att något händer växer inte i första hand besvikelsen, utan stressen. Tiden upplevs som exakt, och när den inte följs skapas en stark inre reaktion. I efterhand beskriver han det som en tidig signal på ett liv där tydlighet och kontroll blir centrala för att skapa trygghet.

Som vuxen beskriver han sig själv som någon som fungerar i vardagen, med arbete, familj och socialt liv. Samtidigt kräver det en hög och konstant ansträngning som inte syns utåt. Han berättar hur regler och strukturer tidigt blev ett sätt att hantera tillvaron, och hur avvikelser från dessa kan skapa stark stress. Under lång tid utgick han från att andra hade liknande inre processer, och att det han upplevde var normalt.

– Det var som att alla andra hade fått ett manus och jag hade missat utdelningen.

Social anpassning, identitet och en senare förståelse

Under skolåren rör han sig mellan olika sociala sammanhang, men upplever sällan en stabil tillhörighet. Han beskriver hur han anpassar sitt beteende efter situation och omgivning, snarare än att vila i en egen självklar position. Den strategin fungerar socialt, men leder över tid till en osäkerhet kring vem han själv är när anpassningen blir konstant.

Under skolåren blir känslan av anpassning ännu tydligare. Han rör sig mellan olika grupper, lär sig läsa av sociala situationer och anpassa sig efter vad som förväntas snarare än att själv styra. Det fungerar utåt, men skapar samtidigt en långsam förlust av känslan för vem han själv är. Ju mer han formar sig efter andra, desto svårare blir det att känna vad som är hans eget sätt att vara.

Senare kommer en vändpunkt när en kollega ställer frågan om autism. Reaktionen är först skratt, eftersom bilden inte stämmer med hur han ser sig själv. Men frågan stannar kvar och blir början på en längre process där tidigare erfarenheter får nya tolkningar. Det som tidigare setts som personlighet börjar framstå som mönster – särskilt kring planering, förändringar och den mentala ansträngning som sociala situationer kräver.

– Jag trodde jag fungerade som alla andra, men jag började förstå att jag hela tiden hade försökt lista ut hur man gör rätt, säger han.

När vardagen, kroppen och relationerna kräver ständig kontroll

En del av sommarpratet handlar också om relationen till mat och kropp. Den tar sin början i tonåren efter kommentarer om vikt och en uppmaning om livsstilsförändring. Därefter utvecklas ett långvarigt mönster där kontroll kring mat blir central i vardagen. Perioder av strikt kontroll varvas med överätande och skuld, och kroppen blir något som måste hanteras snarare än bara vara. Det skapar en ständig inre dialog där värde och kontroll kopplas till vikt och beteende.

Han beskriver också hur vardagliga situationer kan få stor påverkan på energinivå och mående. Små saker – som att en tröja känns fel eller att en plan ändras – kan starta långa tankekedjor som tar över dagen. Det handlar mindre om händelsen i sig och mer om hur hjärnan fortsätter bearbeta den långt efteråt.

– Hela mitt liv har människor sagt att jag klarar mig, men ingen har riktigt frågat vad det kostar, säger Tobias.

Sambon som spegel

Familjen, och särskilt sambon, har en central roll i berättelsen. Hon ser sådant som han själv inte alltid fångar upp och hjälper honom att sätta ord på mönster i vardagen. Det gäller både sådant som fungerar och sådant som skaver. I relationen blir det också tydligt vad det här innebär i praktiken. Hon blir både en spegel för beteenden han själv har svårt att se, och en stabil punkt när vardagen annars lätt drar iväg.

– Hon brukar säga “jag tror inte andra förstår hur mycket du faktiskt känner inombords”.

Mot slutet återvänder han till sin barndom och de sociala sammanhang där han tidigt kände sig utanför. Han beskriver att han idag skulle vilja förmedla till sitt yngre jag att mycket av det som då kändes avgörande inte kommer ha samma betydelse senare i livet, och att det finns en väg framåt även när den inte är tydlig.

Som helhet beskriver sommarpratet en förflyttning från att försöka fungera och anpassa sig, till en gradvis ökad förståelse för vad som faktiskt kostar och vad som behöver förändras för att vardagen ska bli mer hållbar.

– Kanske är livet till för något mer än att bara klara sig, avslutar Tobias.