Hur kan skolpersonal underlätta övergångar och förebygga problem för alla elever? Specialpedagog Anna Borg betonar vikten av samsyn, struktur och att alla i skolan behöver skapa en gemensam karta som hjälper barnen att hantera skoldagen.

– Om inte detta arbete prioriteras i elevens fragmentiserade skoldag, då skapas problem för alla barn – i synnerhet för elever med NPF.

Specialpedagog Anna Borg har erfarenhet som ämneslärare, rektor och skolutvecklingskonsult med uppdrag i många kommuner.

Hon handleder skolpersonal, ledningsgrupper och elevhälsoteam i enskilt problematiska situationer till skolorganisatoriska utmaningar och förmedlar kunskap om NPF.

– Alla som arbetar i skolan nära eleven, behöver hjälpas åt att skapa en gemensam karta – en struktur som hjälper barnen att hantera det som vi vuxna har organiserat. Det kan handla om en planeringsmall, stödstruktur för raster och övergången mellan fritids och skoldag. Se över barnens alla aktiviteter och övergångar och hjälp barnen att hantera skoldagens olika moment.

Elever förväntas hantera övergångar  

Borg gör skillnad på övergångar och förändringar. Övergångar är något man kan förutse och därmed planera för – förändringar innebär ofta en oförutsedd yttre händelse utan större möjlighet till planering. Under en skoldag sker många övergångar som till exempel att en lektion avslutas och rasten tar vid, moment växlar under lektionen, övergången till skolmatsalen och fritids. Det kan även handla om övergångar efter lov, platsbyte i klassrummet, nytt schema och ny personal som innebär en påfrestning för eleven. Oftast förutsätts eleverna hantera övergångar själva.

– Alla elever ska kunna hantera övergångar mellan lektioner, aktiviteter och miljöer utan att det kostar all energi.

– All skolpersonal ska ge stöd utifrån behov, det betyder att alla i skolan måste förstå att elevers behov av stöd i samband med övergångar finns och att det är en fråga som behöver prioriteras. Om inte detta arbete prioriteras i elevens fragmentiserade skoldag, då skapas problem för alla barn – i synnerhet för elever med NPF.

Sammanhang och trygghet

Vissa ämnen och övergångar kommer att lida mer av bristande struktur, men alla drabbas, betonar hon. Samsyn i frågan om hur vi stärker övergångar förebygger problem för alla elever. Idrottsämnet kommer troligen att drabbas mer om struktur och samsyn saknas. Övergångar blir extra påfrestande när förberedelser och efterarbete kräver mer än en teoretisk ämneslektion:

– Eleven ska anlända till idrotten, byta om tillsammans med andra, veta var kläderna ska hängas, ta sig till idrottshallen, genomföra lektionen, duscha och klä sig. Eller ska man inte duscha? Vad gäller? Det vet inte eleven ofta. 

Det behövs samsyn vad som gäller för att skapa sammanhang och trygghet, alla pedagoger behöver synliggöra och vara medvetna om alla övergångar i den lektion de ansvarar för, fortsätter hon. Måste man byta om inför idrotten? Anna möter elever som inte kan besvara frågan:

– Vissa byter om, andra gör det inte. Barn kan inte veta vad som gäller, om inte vuxna kommunicerar. Om alla måste byta om, krävs en struktur. Många elever skulle vara hjälpta av en förutbestämd plats för ombyte och att en vuxen finns och säkerställer att strukturen upprätthålls. Det kan också vara viktigt att vuxna har en samsyn gällande övergången inför nästa lektion som förmedlas till barnen.

”Börja där ni slutade”

Övergångar innebär även glappet som uppstår mellan till exempel måndagens lektion i svenska och nästa svensklektion som kanske äger rum på torsdagen:

– Mellan dessa svensklektioner har eleverna haft massa olika ämnen, växlat skolmaterial, bytt salar och uppgifter – därför måste läraren skapa en karta och struktur som hjälper eleven att navigera. Ibland får elever höra: ”Börja arbetet där ni avslutade sist”. Det är en ohanterlig instruktion för många. Ett enkelt rutsystem med rubriker för deluppgifter där eleven kan kryssa i om arbetet är påbörjat eller slutfört – är ett sätt att hjälpa eleven i övergången mellan lektionerna. Instruktionen ”Skriv en berättelse” behöver för många elever delas in i deluppgifter med början, mitten och slut.

En gemensam lektionsstruktur med följsamhet krävs för hela skolorganisationen. Ofta finns en struktur, förtydligar Borg – men den följs inte alltid av de som samarbetar kring eleverna.

– I mötet med elever återkommer även kraven på kognitiv flexibilitet i sociala sammanhang – att man ofta förväntas jobba med någon i gruppen som läraren bestämt och interagera med olika elever under rasten. Att inte veta vad som gäller i sociala sammanhang skapar stress hos många, vissa kanske inte ens kommer till skolan när de inte har en aning om vad som förväntas av dem. Vad gäller? Igen, alla i skolan behöver hjälpas åt att skapa kartan för eleven inför en skoldag.

Utflykter och temaveckor

Hon beskriver hur hon i mötet med många skolor tillsammans ser över alla rutiner som i vissa fall har lett till färre antal schemabrytande aktiviteter, men där rutiner och förutsägbarhet kopplat till dessa aktiviteter planeras med tillhörande ”plan B” för att inkludera alla.

– Om inte alla kan medverka i skridskoutflykten för att det krävs en större flexibilitet som inte alla elever har, då finns plan B – men även en plan C och D. Alla elever måste inkluderas.

– Alla aktiviteter behöver planeras, struktureras och organiseras. Plan B kan innebära att elever genomför en aktivitet i lokalområdet eller stannar i skolmiljön med en förutbestämd uppgift.
Schemabrytande aktiviteter som utflykter, högtider och temaveckor är kända och därmed möjliga att planera för att inkludera alla. Exempelvis utflyktsschema och bildstöd skapar förutsägbarhet inför många okända övergångar:

– Min inställning är att schemabrytande aktiviteter inte behöver vara ett brott mot rutinen, om det fanns en struktur från början. Frågan är om rutinerna bryts, problemet är att rutiner saknas. Många hanterar dessa schemabrytande aktiviteter som något som plötsligt uppstår.

Vad är undervisning?

Ibland diskuteras begreppet undervisning som om övergångar och struktur inte skulle vara en del av undervisningen. Struktur kan verkligen stötta inlärning, om inte all skolpersonal samarbetar och kommunicerar strukturen – då finns det ingen struktur. Ansvaret för att skapa kartan över sin skoldag läggs därmed på eleven, beskriver hon:

– Barn kan omöjligt förväntas hantera det ansvaret, de blir osäkra och otrygga. De försöker klura ut sin karta över lektionen och dagen med fritids och skola, men efter en tid kanske de blir alltmer frånvarande från en specifik lärares lektioner och i vissa fall helt frånvarande. Varje profession måste ta ansvar för det som uppdraget kräver. Det angår huvudman, rektor och hela skolorganisationen att förstå hur en skoldag organiseras och vara medvetna om risken med att inte prioritera struktur och övergångar.

Bok om konsten att hantera övergångar

Anna Borg är tillsammans med professor Sven Bölte och specialpedagog Linda Hallberg, författare till boken God lärmiljö för alla – konsten att hantera övergångar i skolan. Boken handlar om hur övergångar påverkar elever under deras skoldag och vägleder skolpersonal i hur man systematiskt planerar och hjälper elever att enklare och mindre stressande hantera övergångarna.

– En kartläggning i mitt arbete tydliggjorde att lärarlaget för en sjundeklass ansåg att eleverna självständigt ska hantera exempelvis möten med olika lärare, förbereda prov och redovisning, passa tider, hitta i skolans lokaler och ta med rätt material inför lektionen. När eleverna själva förmedlar vad de självständigt hanterar, framkommer det att många har svårt för det mesta som lärarlaget anser att en elev ska klara. Om varje pedagog enskilt bygger sina rutiner och strukturer blir det kaos för många elever. Lärmiljön och undervisningen måste stärkas systematiskt, ansvaret kan inte läggas på enskilda lärare.

Tips: Film och material från Stockholm stad där bl.a. Anna Borg bidrar med konkreta råd för en inkluderande lärmiljö: Anpassa undervisningen för elever i behov av stöd | Pedagog Stockholm