Konstnären Henrik Wahlström delar sin personliga resa med bipolär sjukdom och adhd. Han betonar att diagnoserna kan samexistera men även förväxlas med varandra. Öppenhet och kunskap är avgörande för att öka förståelsen och få fler att söka hjälp. Därför vill han bana väg för de som kommer efter och bidra till att få bort skammen. Han teg i tolv år. Det gör han inte längre.

Henrik Wahlström är bildkonstnär, författare och föreläsare. Titlarna varierar, han använder sig av olika uttrycksformer för att öka medvetenheten och minska stigmat kring psykisk ohälsa. Han lever med bipolär sjukdom och fick nyligen en adhd-diagnos som förklarade övriga svårigheter. Genom öppenhet önskar han få andra som känner igen sig att be om hjälp:

– Jag vill kratta för de som kommer efter mig. Försöka förhindra att ingen tiger i tolv år om en diagnos som inte är ens eget fel, som jag gjorde.

– Jag vill inte vara någons guru, men gärna en förebild och hoppgivare som förmedlar att det kan gå bra, från en fungerande förälder med ett hus.  Skammen måste bort.

Ökad sannolikhet för NPF

Efter lång tystnad valde han för fem år sedan att berätta om sin bipolära sjukdom för sina följare. Det blev startskottet för hans strävan att nå en sundare syn på psykisk ohälsa. En psykisk sjukdom behöver inte definiera livet. Hans konto har vuxit enormt, där han nås av mångas levnadsöden och frågor från individer som har en relation till bipolär sjukdom. Vissa som sökt hjälp har fått höra från vård och omgivning att man inte kan ha adhd och bipolär sjukdom. Det är felaktigt, betonar han:

– Kombinationen är vanlig och inte en motsättning. Däremot kan en adhd-diagnos göra det svårare att upptäcka bipolariteten och tvärtom. Jag blir tokig av att höra om människor som nekas adhd-utredning för att de är bipolära. Byt läkare, få en second opinion.

Adhd och bipolär sjukdom kan samexistera och även förväxlas med varandra. Han är ingen läkare och ger inte medicinska råd, men det som förmedlas i bland annat föreläsningar är kontrollerat av läkare:

– Jag försöker putta folk i rätt riktning och sprida kunskap. Att bli nekad adhd-utredning är som att gå till doktorn med brutet ben och få höra: “Nej, men du är förkyld, så benet kan inte vara brutet.” Många av oss som är bipolära har även adhd. Det är mer sannolikt att du med bipolär sjukdom har en NPF-diagnos än gemene man.

Avgörande skillnader

För den som lever med bipolär sjukdom är topparna högre och dalarna djupare. Som bipolär gäller det att hitta sätt att balansera i mitten. Han skrev boken han saknade när han själv fick diagnosen, tillsammans med psykiater Katrin Skogberg Wirén. Boken Upp och ner finns i lättläst version och som ljudbok, och handlar om att lättare finna balansen med bipolär sjukdom:

– Alla vi som lyckas leva ett bra liv med bipolär sjukdom tenderar att tiga. Kopplingarna är så mörka, ingen vill höra att man är psykiskt sjuk. Sjukdomen finns överallt. På alla större arbetsplatser i alla samhällsnivåer. Även barn kan drabbas, men den bryter oftast ut efter puberteten. Antidepressiv medicinering kan även utlösa skov hos individer med bipolär sjukdom, vilket är viktigt att känna till.

Att ha specialintressen och bli uppslukad skiljer sig från att helt tappa fattningen, säger han. Det kan handla om att ljuga för att få ägna sig åt ett visst intresse, spendera pengar eller bli överdrivet optimistisk. En introvert person kan plötsligt småprata med alla. Brytpunkten som är utmärkande för bipolär sjukdom handlar om hypomani eller mani, onormalt förhöjd energi och aktivitetsnivå. Skillnaden ligger i intensitet, hur länge tillståndet varar och hur mycket funktionsförmågan påverkas.

– Medvetenheten behöver höjas så att omgivningen reagerar om någon avviker från sitt normala beteende. Det kan uttryckas olika, men det handlar om att våga se och inte sätta på skygglappar. Är detta en uppskruvad version av den vi brukade känna? Det kan vara tecken på ett skov. Hypomani handlar inte om en lite speedad person, utan ett sjukdomstillstånd där någon blivit tydligt förändrad.

Kraschar inte längre

Av alla psykiatriska sjukdomar är bipolaritet den som kan mildras mest om man erbjuds en optimal behandling, skriver han och psykiatern. Vissa som får behandling kan leva resten av livet utan skov. Henrik har en form av bipolär sjukdom med korta återkommande skov. Medicineringen minskar sannolikheten för total krasch. Skoven blir inte lika djupa eller höga, men de elimineras inte helt:

– Jag hinner parera skoven innan det smäller. De är korta eftersom jag kämpar för att komma ur det. Jag lever inte som jag vill, utan som jag behöver. Jag behöver ta mig ur sängen, måste ut, kanske genomföra en föreläsning fast jag skriker inuti att jag inte vill. Om jag legat kvar i sängen kan den där depressionen pågå i veckor. Medicineringen är som min ledstång på bommen jag alltid balanserar på.

Även i perioder utan höga eller låga skov kvarstod dock problem som bristande tidsuppfattning och ständig rastlöshet. Adhd-diagnosen gav svar på sådant han tidigare inte kunde förklara:

– Det är skönt att veta att jag inte försökt för lite, varit för oengagerad och odisciplinerad.

– Att få rätt diagnos senare i livet kan ge lättnad och möjlighet att acceptera behov av stöd. Pengar, räkningar och scheman kämpar jag också med. Det stämmer in på adhd men inte på bipolär sjukdom.

Rätt livsväg

Henrik beskriver att kartläggningen av kognitiva styrkor och svårigheter som genomfördes i samband med adhd-utredningen bekräftade hans utmaningar. Den visade även på en ovanligt stor splittring.

– Jag jobbar med det jag har lätt för som bild, form och språk där jag befinner mig på högsta toppen. Sedan får jag hjälp med siffror och tider där jag befinner mig på botten. Jag har hittat rätt i livet.

Henrik finansierar själv till stor del hjälpen han behöver:

– Det borde inte vara så. Jag är lyckligt lottad och kan betala för hjälp som jag jämför med det mentala priset jag annars skulle betalat. Det kostar att vara helt slut efter att ha besökt SJ:s hemsida, letat biljett och hittat rätt avgång. Jag köper, inser att jag bokat fel dag men rätt tid och måste börja om. Sedan är det bara att lägga sig.

Relationsrisken

För att bryta stigma är han öppen med hjälpen som krävs för att karriär och privatliv ska fungera. Fortfarande råder skam kring att inte kunna hantera tider, ekonomi och ett schema. Egenskaper som ofta stämplas som opålitlighet, menar han:

– Att vara opålitlig vill man inte förknippas med om man försöker ha en karriär. Men min agent hanterar bokningar, förhandlingar och kalendern för att undvika missade möten. En assistent hanterar allt som berör min konst och en redovisningskonsult sköter ekonomin i företaget.

Han reflekterar över att många låter ens partner ”ta det jobbet”:

– Det blir fel för många, när partnern ska rodda någon annans scheman, fixa när man missat ett tåg och ringa kunder. Då lever hon mitt liv och tar ansvar. Risken är att partnern som ständigt hjälper blir en bikaraktär i någon annans liv och inte huvudrollen i sitt eget.

Tolv års tystnad

”Att utan egen förskyllan få sämre odds att leva ett lyckligt liv och samtidigt skämmas för det blir förstås ett dubbelt lidande”, skriver han. Förr bet han ihop, kallsvettades och låtsades förstå:

– Adhd-diagnosen gör det lättare att be om hjälp. Som förälder kan det vara viktigt att be skolan om skriftlig information till exempel. Trots att en förälder ska framstå som ansvarstagande, kompetent och högfungerande. Muntlig information om friluftsdagar och läxor kan vara hopplöst svårt att komma ihåg.

Henrik maskerade sitt mående under tolv år, vilket var möjligt i en bransch där han bland annat var regissör och producent i ständigt korta projekt som avlöste varandra:

– Om jag hade svängningar som tog mig upp eller ner, hann folk knappt märka. Jag förflyttade mig mellan team och projekt i många olika roller. Jag behövde gå till en särskild tull på jobbresor för att visa recept, för att medicinerna skulle få tas in i landet. Det var som att dölja ett missbruk för kollegorna när jag smusslade med tabletter och försöka hitta förklaringar till mitt mående.

Chefens reaktion

Han försökte berätta några gånger, och minns särskilt tillfället när han fick dålig respons:

– Visst borde jag berättat långt tidigare, samtidigt är jag snäll mot mig själv och vet att modet fanns liksom inte i mig då. När jag berättade för en chef fick jag höra: ”Vad innebär det för förluster för oss? Hur kommer det här försvåra vårt arbete?”.

– Chefens reaktion gjorde att jag tystnade igen. Det var ju katastrof. Jag var öppen med mina närmsta, men fortsatte tiga i arbetslivet.

Han föreläser om hur vi kan bli öppnare gällande hur vi mår och vad vi alla har att vinna på det: 

– Jag har inte tagit mig igenom något helvete och berättar om hur det var. Jag lever mitt i sjukdomen. Inte heller min adhd är något jag lämnat bakom mig. Jag sitter inte på en hög häst och visar hur lätt det var, titta på mig. Jag vet hur tufft det är, men vill att folk ska veta att det är värt att kämpa.

”En klapp på axeln”

Symbolen Uppochner är ytterligare en insats han genomfört för att bryta tystnaden. Den har spridits till många bärare som visar att man stöttar den som kämpar. Den som hemlighåller en diagnos ska veta att de har vänner omkring sig. Han nås av meddelanden som berättar hur barnet slutat skämmas för sin förälders sjukdom, och om äldre som insett varför livet varit just upp och ner. Några har undrat varför han behövde en adhd-diagnos:

– Rutiner som hjälper vid bipolär sjukdom hjälper även vid adhd. Regelbundna sovtider är kritiska för att hålla måendet i balans. Men mina verktyg räckte inte till. Jag behövde få svar. Det kändes som att gå runt med brutet ben och vägra röntgen för att undvika besked.

Även omgivningen har fått svar, tillägger han:

– Adhd förklarar mycket om min barndom både för mig och mamma. Det gav mig en trygghet. Men det är svårt att säga vad som bottnar i personlighet, adhd och bipolaritet. Jag behöver inte veta, huvudsaken är att jag förstår mer om mig själv. Adhd-diagnosen kändes som att få en klapp på axeln.

Text: Caroline Jonsson Foto: Sara Johari & Gabriel-Liljevall