I denna debattartikel, underskriven av erkända forskare och Attention, lyfts behovet av bättre stöd och behandling för kvinnor med adhd. Forskning visar att tjejer utvecklar allvarlig samsjuklighet långt innan diagnos och har högre vårdkonsumtion killar.
Adhd förknippades länge med en bråkig och kanske lite stökig kille, och pojkars mer utåtagerande beteende är därmed svårt att missa. Faktum är att vi har blivit så bra på att upptäcka adhd hos pojkar i skolan att vissa pratar om överdiagnostiseringar – för ”alla kan väl inte ha adhd?”. Samtidigt hamnar flickors svårigheter fortsatt i skymundan. Adhd symtomen vänds oftare inåt vilket gör att de missas, feltolkas eller ses som mindre allvarliga.
Att som flicka och kvinna med adhd flyga under radarn kan få ödesdigra konsekvenser.
Forskning visar att flickor och unga kvinnor redan fem år innan sin adhd-diagnos utvecklar allvarlig samsjuklighet och har tio gånger högre vårdkonsumtion samt använder mer läkemedel än pojkar och män.
Det gäller sjukvård för allvarlig psykisk ohälsa, självskadebeteenden, ätstörningar och suicid, men även icke psykiatriska tillstånd. Sorgligt nog är mönstret oförändrat fem år efter diagnos. Drygt fyra av tio använder ångestdämpande och nära femton procent tar starka smärtlindrande läkemedel.
Vi vet att dessa kvinnor upplevs som besvärliga både i och utanför vården. Många lever i en negativ spiral av ångest, självtvivel, stress och en upplevelse av att inte klara av själva livet. Kvinnor med adhd påverkas också mycket av hormonella faktorer. De kämpar med känsloregleringen under puberteten, har ofta svår PMS, svårt att tåla preventivmedel, ökad risk för graviditetsproblem och förlossningsdepression, mer utmaningar i föräldraskapet och värre klimakteriesymptom jämfört med kvinnor utan adhd.
Trots att vi vet mer om kvinnors adhd idag än för bara några år sedan, har vi långt kvar innan vi når en jämställd vård för personer med adhd. Det verkar fortsatt vara både svårt att förstå och provocerande att kvinnor som utåt sett ’är så välfungerande’ upplever så mycket svårigheter. Men dessa kvinnor tar sig genom livet – med enorma ansträngningar och oacceptabelt höga kostnader för dem själva, deras barn och samhället. De får ofta höra att de ska skärpa sig, men utan stöd att få verktyg som gör det lättare att klara samhällets alla krav. Många har klarat sig genom skolan tack vare struktur och ordning, men när de förväntas klara både arbete och familj, brister det.
Sjukskrivning, depression eller utbrändhet följer och vägen tillbaka kan bli lång – till och med omöjlig utan rätt förklaringsmodell och förståelse.
Genom tidig diagnos och stöd kan dessa kvinnors kraft frigöras. Detta är fullt möjligt genom bättre kunskap i samhället, stöd i skolan, vård utan långa köer och en välkomnande och anpassad arbetsmiljö. Vi har inte råd att låta normer och felaktiga uppfattningar slå undan benen på den här stora gruppen hårt kämpande kvinnor med adhd. Kunskap finns och nu behövs modiga beslut och en färdplan framåt för en jämställd adhd-vård. För flickor och kvinnors psykosociala hälsa påverkar vårt samhället i generationer framåt!
För det behövs:
- • Förståelse för att skillnader mellan kvinnor och män inte handlar om feministisk aktivism utan om vetenskaplig stringens. Det handlar inte om teorier eller antaganden utan om basala fakta utifrån kroppens biologi.
- • Ökad kunskap om adhd inom lärarutbildningen så att flickor upptäcks tidigare och därmed kan få ta del av insatser, trots att de inte stör lika mycket i klassrummet som pojkarna.
- • Ökad kunskap om adhd inom den somatiska vården, inklusive gynekologi, mödravård och förlossningsvård för att ge kvinnor med adhd en bättre sexuell och reproduktiv hälsa.
- • Tvärprofessionell- och holistisk vård där psykiater, psykologer, gynekologer och barnmorskor arbetar tillsammans runt dessa kvinnor svårigheter utifrån erfarenhet och evidens om flickor och kvinnors biologiska föreutsättningar.
- • Ökad satsning på forskning för ökad kunskap om flickors och kvinnors specifika symtom och svårigheter.
- • Tydliga riktlinjer och kunskapsstöd som utgår från individens funktionsförmåga och möjligheten att leva ett gott liv, parallellt med konkret stöd att utveckla unika styrkor och förmågor.
- • En attitydförändring som gör det lättare för alla med en funktionsnedsättning att mötas av tolerans och förståelse.
Lotta Borg Skoglund, forskare KI, överläkare SMART psykiatri
Lisa Thorell, Professor i utvecklingspsykologi, Karolinska Institutet
Helena Kopp Kallner, lektor och docent på Karolinska Institutet och överläkare på Kvinnokliniken på Danderyds Sjukhus
Anki Sandberg, ordförande Riksförbundet Attention
Artikeln publicerades ursprungligen i Altinget den 4 mars.
