Med för många bitar i livspusslet är det lätt att parrelationen glöms bort. Ibland tar kärleken slut, men många NPF-föräldrar håller ihop och kämpar tillsammans. Chansen att hålla kärleken vid liv ökar om man har samsyn om barnet, delar på arbetsbördan och ser varandras behov. Då kan den gemensamma kampen mot omvärlden stärka relationen.

Som NPF-förälder får man ta emot barnets frustration när stödinsatser och förståelse uteblir och projektleda kontakter med skola, vård och myndigheter. Samtidigt tyngs många av oro för barnets framtid och en skammande omgivning som ifrågasätter ens föräldraskap.

Könsroller ställs på sin spets

Psykologen Maria Bühler träffar många kämpande föräldrapar. Hon upplever att könsrollerna ofta ställs på sin spets hos heteropar som får barn med NPF.

Det leder i sin tur till att man hamnar i en ojämn roll- och arbetsfördelning som sliter på relationen.

– Det traditionellt kvinnliga och traditionellt manliga krockar ordentligt i uppfostran av de här barnen. Vanligtvis är det mamman som ser behovet av utredning, letar vård och gör mycket arbete för att stötta barnet medan pappan kan uppleva att mamman överdriver svårigheterna och anse att barnet skulle klara mer om mamman backar.

Båda föräldrarna kan känna sig ensamma i sin kamp för barnets bästa, och känner man sig ensam i en relation riskerar kärleken och attraktionen att svalna. Det är lätt att hamna i konflikt och skylla problemen på varandra, vilket tär på förhållandet. För att undvika att hamna där menar Maria Bühler att man behöver mötas i stället för att gå i klinch.

– Anklagelser och rätt och fel-tänk leder ingenstans. Det är mer hjälpsamt att lyfta blicken och bli medveten om dynamiken i familjen. Ofta underlättar det när den typiska pappan får höra att psykologen säger samma sak som mamma. Då brukar han landa i det hela och tänka om lite grann och mamman känner sig mindre anklagad.

Hos homosexualla par upplever Maria att rollerna är friare och att man ofta inte har lika mycket konflikter om regler och förhållningssätt. Men det finns så klart olikheter i alla relationer och föräldraskap, och det behöver inte vara en nackdel.

– Man kan ofta lära av varandra. Om man utgår från en problemsituation – t ex matsituationen – kan man lära av varandra och se vad som faktiskt fungerar för att få barnet att äta. Det kan också vara så att olika strategier fungerar för respektive förälder och då är det bra att bli medveten om det.

Samarbeta och se varandra

Eftersom de allra flesta föräldrar gör sitt bästa och kämpar på sitt sätt, oavsett om det handlar om att vara nära barnet eller jobba för att få in mer pengar till familjen, är det viktigt att man ser och bekräftar den andra förälderns insats.

– Det är viktigt att lyssna och bekräfta varandra. Man tänker annorlunda men det kanske ligger något i det den andra säger.

Maria Bühler

– Det är också bra att försöka att lyssna och bekräfta varandra utan att ge råd. Om ens partner mår dåligt vill man gärna lösa det, men hen kanske mest behöver förståelse och en kram.

Maria Bühler har också märkt att den gemensamma kampen kan vara stärkande i sig. Om man arbetar som ett team med en känsla av att det är vi mot världen så gynnar det parförhållandet.

– Att möta en tuff omgivning tillsammans är väldigt enande. Liksom ”Någon himlade med ögonen åt oss men vi vet varför det blev som det blev”. Många har också en stark relation i grunden och tänker att den här kampen är nu och att mer tid för relationen kommer längre fram.

Prata, planera och kanske ha lite kul

Maria Bühler menar också att det är viktigt att prata om hur man mår. Ibland får man till det på egen hand och ibland kan det vara hjälpsamt med professionellt samtalsstöd. Ett annat råd är att veckoplanera. Det tar lite tid men sparar desto mer.

– Det är lätt att man går förbi varandra när det är fullt upp. Men det lönar sig att planera vem som ska göra vad. Arbetsfördelningen blir jämnare och man ser vad den andra gör.

Hon brukar också påminna föräldrar om att göra roliga saker. Kanske dela upp sig så att den ena hittar på något med syskon och den andra gör något som fungerar för barnet med NPF.

– Lustfyllda aktiviteter behövs för att få in energi och glädje i ett påfrestat förhållande. Olyckligtvis är många så jagade av samhällets tryck på att sätta gränser and de tvekar på om de är värda att njuta fast barnet till exempel inte går till skolan, men jag skulle säga att det är extra viktigt att unna sig just då.

Romantik är inte prio

För att kunna se varandra som kärlekspartners och inte bara som föräldrakollegor, behöver de flesta återhämtning i form av egentid.

– Det är det klassiska med att man måste ge syrgas till sig själv först. Det behöver man ofta påminna särskilt mammor om.

Maria Bühler

– Det kan vara att kolla på video tio minuter inne på toan om det är det man hinner med. Får man inte återhämtning orkar man inte och då kommer det att braka.

När fokus är på att överleva som familj blir romantiken vanligtvis sekundär. Råd om att öka attraktionen och främja sexlivet brukar därför inte stå så högt på prioriteringslistan hos de föräldrapar som söker stöd. Men det handlar om samma saker som i andra relationer:

– Att vara generös med tid är bra för attraktion och romantik. Den som känner sig sedd i sina behov och uppmuntrad att ta egentid får mer energi och lust i förhållandet till sin partner. Jag skulle säga att små gester som visar omsorg, som en klapp på axeln, är ett grundrecept för romantik. Men sen måste jag säga att det faktiskt inte är ovanligt med ett bra sexliv bland de här paren och då kan ju samlivet vara ett stärkande inslag som ger energi.

Omgivningen spelar en avgörande roll

Maria Bühler poängterar att samtidigt som det finns många råd och tips som föräldrar kan använda sig av för att vårda sitt förhållande, så finns det desto mer som omgivningen skulle kunna göra.

– Om omgivningen – och då menar jag alltifrån släkt och vänner till myndigheter och i synnerhet skolan – slutade att suga energi ur föräldrarna genom att ifrågasätta och misstänkliggöra så att de bryts ner och börjar bråka, skulle de få mer tid till att vara föräldrar och kärlekspar!

Text: Linnéa Rosenberg