På Stråga fritidsgård finns en verksamhet för unga med NPF. Här finns både en fysisk mötesplats och en digital verksamhet för ungdomar med problematisk skolfrånvaro. För många blir den digitala kontakten ett första steg – och för vissa leder den vidare till fritidsgården.

Det är tisdag kväll på fritidsgården och ikväll är det terminsavslutning för tisdagsklubben. Det blåses och smälls ballonger och det vankas glass och jordgubbar. Stämningen är på sina håll uppsluppen och en grupp skojar och skrattar högt medan andra sitter själva och scrollar i sina telefoner. Det är uppenbart att alla tillåts delta utifrån sina förutsättningar och önskemål.

Karin, som arbetar på fritidsgården, beskriver hur vissa ungdomar kan komma hit i flera månader utan att egentligen göra något mer än att sitta en stund innan de går hem igen:

– Det kan vara någon som sitter i tre månader och bara sitter här en timme och sen går. Ja, det får de ju göra. Jag tror det här är en viktig kravlös plats för dem. Vi är varken skola eller hemmet. Hemma måste du vara på ett sätt. Och i skolan har du dina måsten. Vi kan ju låta dem komma hit på sina villkor och låta dem vara, säger hon.

Från isolering till gemenskap

På Stråga fritidsgård möter personalen många unga som länge varit ensamma. Simon, som är fritidsledare och varit med och byggt upp verksamheten, beskriver hur utvecklingen ofta ser ut över tid.

– Man går från att se en ungdom som kommer hit helt isolerad i sitt tv-spel och knappt pratar med någon, till att de senare faktiskt kan prata med andra människor, delta i aktiviteter och hitta någon form av vän utanför, säger han.

Det handlar sällan om snabba förändringar. I början kan det räcka att bara vara i samma rum som andra, utan att behöva delta. Att vänja sig vid närvaron, vid ljuden och vid att det finns andra i närheten. Med tiden sker en förskjutning, ofta i små steg som knappt märks i stunden men som blir tydliga över tid.

För Simon, som är en av ungdomarna på fritidsgården, har det blivit en tydlig skillnad:

– Det är jättekul att få komma hit och träffa intressanta människor och få lite mer gemenskap än vad jag brukar ha. Vi umgås här, men har också börjat ses lite utanför. Nästa vecka ska vi ha en spelkväll hemma hos en av oss, vilket ska bli väldigt roligt säger han.

En digital väg in

För vissa börjar kontakten inte i lokalen, utan hemma framför en skärm. Fritidsgårdens Discord, även kallad den digitala mötesplatsen, är bara öppen under tider när fritidsledare är inne. En fritidsledare är alltid med i samtalen och ser till att miljön hålls trygg. Det finns tydliga regler och den som inte följer dem kan bli avstängd. På servern hänger ungdomarna i röstkanaler, spelar tillsammans eller pratar om vardagen. Det kan vara lågmält och kravlöst, men samtidigt socialt.

– Det är ett sätt att vara med utan att det blir för mycket på en gång, säger Simon.

Särskilt för unga i problematisk skolfrånvaro blir Discorden ett första steg. Där kan de ta kontakt i sin egen takt och lära känna både andra ungdomar och fritidsledarna. För flera har det blivit en väg vidare, där steget till att senare komma till den fysiska fritidsgården inte känns lika stort.

Urval av aktiviteter

Just den här kvällen när Attentions tidning är på besök håller de flesta sig i det stora sällskapsrummet. Men vanligtvis ser det annorlunda ut. Då sprider sig ungdomarna över hela lokalen, både på första och andra våningen. Simon visar oss runt i de andra rummen.

 I ateljén finns material framme, i pingisrummet står borden redo.

Det finns en gympasal, ett gym i källaren – och så datasalen. Där stannar han lite längre. Rader av datorer med ordentlig utrustning. Det märks att det är något han är särskilt nöjd med.

– Hade vi inte haft bra grejer här hade nog inte ungdomarna ens valt att komma hit. Det var väldigt fint att kommunen valde att satsa och lyssna på våra förslag på datorer, säger Simon.

Det är fortfarande många kvar där nere när vi ska gå. Devin, en av ungdomarna, är på riktigt glatt humör och passar på vägen ut på att berätta vilken viktig roll fritidsgården spelar in hans liv:

– Jag är här varje dag när det är öppet och så jobbar jag med discorden också. Jag går i skolan bara ibland när jag känner att jag orkar. Det är trevligt att träffa andra IRL. Vanligtvis sitter jag bara hemma och spelar, säger han.

Text & Foto: Nina Norén