Hanna 11 år beskrivs av mamma Lisa som det lugna mellanbarnet som ofta tar för mycket ansvar. När lillebror Liam som har adhd började i skolan ville Hanna skydda honom från andra elever under rasten och försäkra sig om att ingen retades. Att få tid med bara Hanna, läsa läxor och få lugnare kvällar är största utmaningarna i en vardag där bröderna har särskilda behov, berättar mamma Lisa.
Hanna är 11 år och bor tillsammans med mamma, bonuspappa och syskonen Liam 7 år som har adhd, Valter 16 år som har intellektuell funktionsnedsättning, adhd och språkstörning samt Elvira snart 2 år. Mamma Lisa beskriver Hanna som en lugn syster som ofta tar för mycket ansvar:
– Jag tror inte att Hanna tänker på det, hon är så van att tiden med mig alltid avbryts. Däremot känner jag som förälder att hon ofta tar för mycket ansvar. Det är alltid Hanna som behöver vänta på sin tur. Liam och Valter är väldigt aktiva men sällan utåtagerande. Hade syskonen triggats av varandra, hade det varit värre. Vi kanske har haft tur att vi fick en blandning av lugna och aktiva barn i så olika åldrar.
Beskyddande syster
När lillebror började i förskoleklass började Hanna i fyran på samma skola. Lisa berättar hur storasyster tog extra hand om honom första terminen i skolmiljön:
– Hennes klasskompisar kunde säga det till henne, att Liam var den jobbigaste typen på hela skolan. Hanna sa inte så mycket. Hon blev mer tyst och ville ta hand om Liam och såg till att han inte blev utsatt för andras ord. Hon ville förhindra att det hände honom någonting.
– Hanna blev absolut den ansvarstagande storasystern för honom i början. Lärarna berättade för mig att hon ville söka upp och hjälpa honom, försäkra sig om att ingen retades. Men det har blivit bättre med tiden.
Hanna berättar att hon har många vänner och att hon ofta leker med Liam efter skolan:
– Det bästa med Liam är att han vill spela med mig och vi leker ute tillsammans på sommaren. I trädgården har vi ett litet berg där vi leker jägare. När Liam blir upprörd så blir han arg och vill vara själv, så det stör inte mig. Valter är den som låter mest. När han är på korttidsboende är det skönt att det är tystare, men jag är ändå mest med mina vänner.
Olika rättigheter
Äldste sonen med intellektuell funktionsnedsättning har insatser via LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. De har precis blivit beviljade fler dygn på korttidsboende. När Liam genomförde sin NPF-utredning trodde mamma Lisa att det handlade om autism:
– Jag såg framför mig hur vi skulle få möjlighet att ansöka om stöd via LSS även för honom efter diagnos. När han fick sin adhd-diagnos som sexåring var min första tanke: Vad får vi nu för hjälp? Kanske ingen. Han har inte samma rättigheter till stöd som den äldsta eftersom han inte ingår i LSS.
Korttidsboendet för Valter gör att bonuspappan och Lisa får möjlighet att ladda batterierna och få mer tid till syskonen. Han trivs där och får ett socialt sammanhang, säger Lisa:
– Jag hade önskat att Liam kunde få någon form av stöd så att vi får avlastning, eftersom han är ständigt aktiv. Jag kommer nog att försöka att ansöka om stöd för Liam via socialtjänstlagen framöver, men han och vi har inte alls samma rätt till stöd. Om vi hade fått mer avlastning för honom hade jag kunnat ge den tiden till Hanna.
Ständigt avbrutna stunder
Lisa beskriver att de vardagliga utmaningarna främst handlar om att få tid tillsammans med bara Hanna och att kvällarna är svåra:
– Vår tid tillsammans avbryts ständigt för att jag behöver hantera situationer med bröderna, särskilt är stunden för läxläsning svår.
– Liam är ständigt aktiv och vill ofta ha uppmärksamhet när han märker att vi behöver sitta i lugn och ro.
Det tar många timmar för Liam att varva ner inför kvällen, berättar mamman:
– Hanna vill sova tidigt, lägger sig själv och blir störd av Liams oväsen. Vi behöver vara nära Liam och framför allt så hörs han mer kvällstid. Alla syskon störs, men Hanna brukar bara konstatera att ”Liam är jobbig”, sen försöker hon att somna igen.
Alla tillsammans
Att de vuxna delar på sig och ägnar tid med något barn själva utanför hemmet är sällan en lösning:
– Nästan alltid är vi alla tillsammans så att vi vuxna kan avlasta varandra. Som förälder blir man sliten om man ska vara själv med Liam en hel dag. Vi föredrar att båda är tillgängliga.
Hemmamiljön med vardagens rutiner funkar bäst, loven är kämpigare:
– Barnen mår bäst av fasta rutiner varje dag. Liam har det jobbigt i skolan vilket skapar stress för mig som alltid behöver vara tillgänglig, så det slipper jag under loven. Men jag känner ingen oro för att det kommer bli kaos under sommarlovet. Lyckligtvis verkar barnen vara nöjda med dagsutflykter utan övernattningar, de frågar aldrig om längre resor och Hanna jämför sig inte med kompisarnas semestrar. Jag tror inte att hon upplever att vi inte kan göra samma saker som andra familjer. Det är nog mer vi vuxna som längtar bort ibland och känner att det vore trevligt att åka i väg någonstans.
Familjen föredrar att vara anonyma, så fotot föreställer inte Hanna och namnen är utbytta.
Text: Caroline Jonsson Foto: Adobe Stock
