Ensamhet och NPF – mer än bara en känsla
november 2024Ensamhet kan alla kan känna av. Ibland som ett skav, ibland som en fullskalig storm. Ofta kan man råda bot på den - gaska upp sig, skaka av sig känslan av att sväva solo och rycka i de sociala tåtar man ändå har eller anar finns. Man rycker i någon gammal vän, en släkting, en förening som verkar lovande och förlitar sig på de sociala färdigheter man tillskansat sig genom i livet, i de nya kontakter man tar. Men för många med NPF är ensamheten inte en övergående känsla – den är faktisk. Man är de facto ensam. Det finns inga tåtar att rycka i och de sociala färdigheterna är inte självklara. För med såväl autism som adhd är just svårigheterna med socialt samspel nästan alltid en del av problematiken. Man upplevs som udda, man kan inte tolka, man blir missförstådd, man är jobbig, all social samvaro tröttar. Alla andra är jobbiga.
