I Stockholms stad arbetar man med skolsociala team för att tidigt stötta elever med upprepad eller långvarig frånvaro tillbaka till en fungerande skolgång.

– Vi försöker komma in när vi med ganska små medel kan hjälpa eleven att öka sin närvaro igen, säger Sofia Linder, samordnare för stadens arbete med skolsociala team

Vad är skolsociala team?

En lyckad skolgång minskar risken för utanförskap, sociala problem och psykisk ohälsa, och det är därför viktigt att fånga upp elever som har upprepad eller längre frånvaro i tid. Eftersom det kan finnas en mängd olika orsaker till återkommande eller långvarig frånvaro, krävs ofta en samordnad insats, det vill säga inte bara i skolan. Därför satsar Stockholms stad sedan tio år tillbaka på breda insatser i ett tidigt skede, med så kallade skolsociala team. Det är ett nära samarbete mellan skola och socialtjänst, som ska nå elever i årskurs 4–9 med upprepad eller längre frånvaro, men innan skolfrånvaron blir så problematisk att den kräver en utredning och biståndsbedömd insats enligt socialtjänstlagen.

– Ju längre en elev är frånvarande desto svårare är det att komma tillbaka. Och eftersom vi vet att skolfrånvaro sällan bara handlar om en sak behöver vi jobba med det från flera håll, säger Sofia Linder, som tillsammans med en kollega inom utbildningsförvaltningen samordnar Stockholms stads arbete med skolsociala team.

Grundstommen i teamet är någon från skolans elevhälsoteam, en specialpedagog eller kurator, och en medarbetare från socialtjänsten, ofta en skolsocionom eller familjebehandlare. De har olika roller, men jobbar ihop med eleven.

– Kuratorn fokuserar på det som händer innanför skolans väggar medan skolsocionomen eller familjebehandlaren kan hjälpa till med det som skolan inte har mandat eller möjlighet att göra, som att vägleda till fritidsverksamhet eller se till att eleven kommer upp på morgonen, förklarar Sofia Linder och tillägger att man utifrån elevens behov sedan kan behöva koppla på fler funktioner till teamet.

 Målet är att insatsen inte ska vara långvarig, från någon månad och upp till ett halvår.

– Det blir en push i rätt riktning, och att man får en koll på behovet utifrån ett helhetsperspektiv. Konstaterar teamet efter en tid att insatsen inte hjälper eller räcker till, då kan de vägleda vidare till annat stöd.

Hon tror att insatsen når barn som annars lätt faller mellan stolarna, där skolan själva inte kan hantera frånvaron men problemen inte är tillräckliga för att socialtjänstens myndighetsutövande del ska kopplas in.

– Vi vill tajta till det organisatoriska glappet eftersom risken annars är att de här eleverna hamnar däremellan, säger Sofia Linder och tillägger att förhoppningen är att glappet också ska minskas med hjälp av den nya socialtjänstlagen som träder i kraft den 1 juli 2025.

Vilket stöd kan det handla om?

Eftersom insatsen inte är biståndsbedömd, vilket innebär att socialtjänsten inte har utrett individuella behov, får den inte heller vara för individuellt utformad. Teamet har istället en verktygslåda med sju olika kategorier att utgå från.

– Det kan handla om hur vi hjälper till med trygghet och studiero, men också om hur det ser ut hemma och på fritiden. Generellt fokuserar mycket på att hjälpa till med att få struktur i vardagen, säger Sofia Linder.

Exempel på andra insatser ett skolsocialt team kan erbjuda är motiverande samtal med eleven, föräldrastöd, stöd i sociala aktiviteter och studiestöd.

Vad krävs för att få ta del av insatsen?

Eftersom det inte behövs någon utredning enligt socialtjänstlagen för att en elev ska få ta del av stödet, kan insatsen bli aktuell så snart skolan uppmärksammar problematisk frånvaro. Sofia Linder ser ett stort värde i att det är just skolan som aktualiserar behovet av ett skolsocialt team, för att man ska kunna adressera rätt elever.

– Alla elever med frånvaro behöver inte det här stödet, i många fall kan skolan hantera det själva. Men skolan känner sina elever, de har sin frånvarostatistik och när de känner att de skulle behöva koppla in annan kompetens och kanske också få mer stöd i att nå familjen – är det just kring de eleverna vi ska jobba tillsammans, säger Sofia Linder.

När insatsen blir aktuell börjar den med ett uppstartsmöte med familjen för att ta reda på orsaken till frånvaron, och så att familjen får möjlighet att förstå vad insatsen innebär. Efter det träffar teamet både elev och vårdnadshavare för att lite mer konkret reda ut hur behovet ser ut. Sedan upprättas en handlingsplan för vad den enskilda insatsen ska bidra till, och det är den planen som teamet arbetar utifrån.

Effekter av insatsen

På individnivå, vilket är det man främst kan mäta, har de skolsociala teamen i en majoritet av fallen lyckats hjälpa de elever som fått stöd till en ökad närvaro. Ibland har närvaron inte förändrats nämnvärt.

– Men för en elev som kanske annars skulle ha fortsatt i en negativ spiral kan en oförändrad närvaro också vara ett gott resultat. Men det är klart, någon form av framsteg vill man ju se i både närvaro och elevens deltagande i undervisningen, konstaterar Sofia Linder.

Vid utvärderingar och uppföljningar har man också sett någon form av framsteg kring elevens mående eller sociala liv, och att föräldrar har fått mer av det stöd och de verktyg som de har behövt eller efterfrågat.

För många familjer blir mötet med det skolsociala teamet också ett första möte med socialtjänsten. Det ser Sofia Linder som en viktig effekt av arbetet, som kanske inte är fullt så synlig i statistiken.

– Det kan bli ett sätt för socialtjänsten att komma i kontakt med familjer som vi kanske annars inte hade nått, med tanke på till exempel LVU-kampanjen som har pågått ett tag.

– Oftast är mötet med det skolsociala teamet ett positivt möte med socialtjänsten, där man också i vissa fall upptäcker mer behov av stöd.

En annan indirekt fördel med insatsen är enligt Sofia Linder också att socialtjänstens medarbetare i många ärenden får en konsulterande funktion gentemot skolan.

– Den främsta fördelen med det är att skolan får en representant från socialtjänsten som de anonymt kan stämma av med kring elever där skolan uppmärksammat behov av stöd, men inte alltid vet vad som finns att erbjuda eleven och familjen till, utöver en orosanmälan, säger hon.

När det gäller mer långsiktig uppföljning av hur det går i skolan och hur eleven mår är det en fråga man just nu arbetar med, berättar Sofia Linder, men konstaterar samtidigt att det inte är helt lätt att veta vad exakt man då ska titta på.

– Många skolor följer upp sina elever efter tre eller sex månader, av omtanke och för att snabbt kunna vägleda till mer stöd vid behov. När det gäller längre uppföljningar, som efter ett år eller längre, är det svårare. Det kan ha hänt en massa saker i elevens och familjens liv som gör att läget har förändrats, och då behöver vi se till att uppföljningar av mående och frånvaro är kopplade till just den här insatsen. Men visst är det ändå intressant att se var eleverna tar vägen om fem år, eftersom vi vill hjälpa våra barn och unga att klara skolan i ett långsiktigt perspektiv.

Omfattning och läget idag

Förra året tog ungefär 400 elever i Stockholms stad del av stöd från ett skolsocialt team. Insatsen, som från början var ett pilotprojekt i ett fåtal ytterstadsdelar, får numera också ett riktat statsbidrag för personalkostnader i skolsociala team och sedan två år har man kunnat växla upp till att finnas i hela staden.

– Nu försöker vi få till en grundbemanning i alla stadsdelar. Utifrån ett likvärdighetsperspektiv måste vi göra den prioriteringen, säger Sofia Linder.

Omfattningen i varje stadsdel skiljer sig däremot åt. I en stadsdel i Stockholms innerstad har man till exempel en skolsocionom som räcker till för flera skolor, medan det i Järva finns en skolsocionom på varje skola.

– Skolfrånvaro är i princip en lika stor fråga i alla delar av staden, att vi har många frånvarande elever i alla stadsdelar är det ingen tvekan om. I allmänhet kan man säga att det finns ett större behov än vad vi kan möta upp med de team vi har.

Liknande metoder i andra regioner

I andra storstadsregioner, som Göteborg, har det sedan en tid funnits liknande satsningar som skolsociala team och vissa kommuner arbetar med samverkansprojekt för att minska skolfrånvaron. Sofia Linder påpekar att det även i varje kommun och på många skolor finns så kallade närvaroteam, där enbart skolpersonal jobbar liknande de skolsociala teamen.

– På så sätt skulle jag säga att det vi gör inte är unikt. Det här sättet att tänka och jobba har vuxit fram de senaste åren. Det är som att det skolsociala fältet är en ny profession inom socialt arbete. Vi ser ju alla att vi behöver hjälpas åt, utifrån hur viktigt det är att få till en fungerande skolgång.

Text: Johanna Aggestam Foto: Privat