Fryxellska skolan i Sunne inleder en ny kommunövergripande satsning för att stärka stödet till elever med NPF, i samarbete med Attention utbildning. Målet är att utveckla arbetssätt som ska komma elever i hela kommunen till del.

Enligt Ann-Charlott Rydberg, rektor på Fryxellska skolan börjar de inte från ruta ett när det gäller anpassningar för elever med NPF:

– Vi har redan jobbat mycket med struktur, fasta placeringar och kontinuitet i personalgruppen. Det ger eleverna stabilitet och trygghet.

Men hon betonar att det här kommunövergripande satsningen kommer ge dem ny kraft.

– Vi har kommit en bit på väg men är långt ifrån i mål. Därför är det positivt att politiken nu trycker på och ger oss stöd att ta de viktiga nästa stegen, säger hon.

Första kartläggningen på plats

När kommunen nyligen inledde sin NPF-satsning så åkte Jenny Kindgren från Attention utbildning till Fryxellska skolan. Syftet var att göra den första kartläggningen på plats.

Besöket började med en kort utbildning om NPF och hur olika faktorer påverkar skolmiljön. Runt bordet satt rektor, biträdande skolchef, specialpedagog och lärare – alla med lång erfarenhet av NPF-frågor. Ändå väcktes nya insikter. Små vardagsdetaljer som annars lätt förbises fick plötsligt en annan betydelse när de sattes i ett större sammanhang.

Efter genomgången begav sig gruppen ut i skolans lokaler.

– Det är en skola som byggdes i en annan tid och som inte riktigt motsvarar dagens behov. Klassrummen är små, möbleringsmöjligheterna begränsade, väggarna av betong, korridorerna långa och fönstren stora. Det är sådana saker vi behöver hitta lösningar på, säger Ann-Charlott Rydberg.

Motioner som förändrade riktningen

Bakgrunden till satsningen är två motioner. Pernilla Rådström, biträdande skolchef, förklarar att motionerna fungerade som en väckarklocka.

– De satte fingret på områden där de behövde utvecklas och gav en tydlig riktning framåt. Det blev tydligt att frågan om stöd till elever med NPF inte kunde hanteras punktvis, utan behövde genomsyra hela verksamheten.

– Den ena motionen var riktad mot Fryxellska skolan, kommunens enda högstadieskola, där alla elever passerar någon gång under sin skoltid. Den andra motionen hade ett bredare uppdrag: att införa ett NPF-perspektiv i hela lärande- och utbildningsförvaltningen, säger hon.

Uppdraget sträcker sig från förskola till vuxenutbildning och yrkeshögskola. Elever med NPF ska få rätt stöd oavsett var i skolgången de befinner sig.

Ett arbete som inte vilar på eldsjälar

Pernilla understryker att satsningen inte får bygga på enskilda personer.

– Man kan ju byta rektor och så tappar man fokus. Kunskap och förståelse måste finnas i hela organisationen. Det handlar också om rektors kompetens, intresse och motivation för att förstå varför det här är viktigt. Vi vill att basen breddas, att kunskapen sitter i väggarna, inte bara hos enskilda eldsjälar, säger hon.

På förvaltningsnivå har arbetet redan organiserats.

– Vi har en kvalitetssamordnare och jag som jobbar med uppdraget, och vi har satt ihop en arbetsgrupp med rektorer och specialpedagoger. Målet är långsiktighet. Ibland satsar man mycket under kort tid och sen faller det i glömska, men nu vill vi bygga en levande struktur, ett samtal som hela tiden kan fortsätta och utvecklas, säger Pernilla.

En investering i framtiden

Satsningen har ingen egen NPF-budget men ses som en viktig investering.

– Det kostar pengar att satsa, men om vi ser det över hela organisationen blir det en investering som kommer tillbaka. För individen kan det handla om skillnaden mellan att lyckas i skolan eller känna utanförskap. Det påverkar hela livet, säger Pernilla.

När frågan kommer om vad hon skulle säga till andra kommuner som överväger en liknande satsning svarar hon:

– Barn och elever behöver en skola som är för dem. Om vi kan skapa en bra arbetsmiljö för eleverna blir det också bättre arbetsmiljö för de vuxna, oavsett om man har diagnos eller inte.

Blicken riktas framåt. Om två år hoppas hon att satsningen har satt sig ordentligt i organisationen.

– Då tror jag att vi har kommit en bit in i vår kompetensutveckling och att lärarna verkligen känner att det här är viktigt på riktigt. Ju mer man vet, desto mer förstår man att man inte vet och då kanske man frågar efter mer, avslutar Pernilla.

Text & Foto: Nina Norén