Två förskolor i Heby kommun har, i samarbete med SUF-Kunskapscentrum, underlättat för föräldrar och minskat frustration hos personalen.

– Istället för att fokusera på vad föräldrarna inte gjorde, började vi fundera på hur vi kunde hjälpa dem, säger förskolerektor Helen Rannby.

Personalen på de två förskolor i Heby, där Helen Rannby är rektor, hade tidigare ofta känt frustration över vissa situationer som uppstod med föräldrar.

– Vi diskuterade ofta samma saker på personalmötena: ”Varför kommer vissa alltid för sent? Varför glömmer de att skriva på lappar? Varför har barnet inga extrakläder eller vantar trots att vi hela tiden påminner?”, berättar Helen Rannby.

Fick hjälp av SUF

En vändning kom när förskolan inledde ett samarbete med Lydia Springer, psykolog och specialist i klinisk psykologi på SUF-Kunskapscentrum i Uppsala, som arbetar med att sprida kunskap om föräldraskapsstöd till familjer där föräldrar av olika anledningar har kognitiva svårigheter.

– Vi ser barn med svårigheter men glömmer bort att de här barnen blir vuxna – och ofta föräldrar – med svårigheter, säger Helen Rannby.

Lydia Springer understryker att utbildning och kunskap är grunden till förändring:

– Man kan inte prata lösningar innan man får kunskap om hur kognitiva svårigheter kan te sig i ett föräldraskap, först då kan personalen börja identifiera vilka som kan ha svårigheter och kan behöva anpassningar.

För förskolepersonalen blev samarbetet en ögonöppnare. De insåg att vissa beteenden inte handlade om ointresse eller slarv, utan om faktiska svårigheter:

– Istället för att lägga allt ansvar på föräldrarna började vi fråga oss hur vi själva kunde göra det enklare för dem. Kanske gav jag den där informationen i hallen när det var jättemycket ljud och spring runt omkring? Är det därför informationen inte gick fram?

Förenkling av kommunikationen

Eftersom hjärnan bearbetar bilder 60 000 gånger snabbare än text, blev införandet av bildstöd en första konkret förändring. Tidigare var förskolans information texttung och svårtolkad, vilket särskilt drabbade de föräldrar med svårigheter kring planering och organisering eller med ett annat modersmål än svenska.

– Vi tog fram checklistor med tydliga bilder, exempelvis för vilka kläder barnen behöver ha med sig, anpassat efter årstid, säger Helen Rannby.

Checklistorna kompletteras med en ryggsäck som varje barn får låna under sin förskoletid. Till ryggsäcken hör också en nyckelring med bilder och antal på de extra kläder som behöver finnas på förskolan.

– En del föräldrar har tagit med sig bildstödet till affären för att kunna köpa rätt kläder till barnen. Det visar hur stor skillnad enkla anpassningar kan göra, säger Helen Rannby.

Även den skriftliga kommunikationen gjordes tydligare, kortare och mer lättläst. Helen Rannby påpekar att det var en utmaning, men att det har underlättat för alla.

– Från att ha haft ett inskolningsdokument på tre–fyra sidor har vi nu en A4 med bild och text om när man ska komma och när man ska gå hem.

– Och vi skriver inte längre vad “du bör göra” utan ”det här ska du göra”. Då är det inte upp till tolkning!

Anpassningarna hjälper alla

Under arbetet har Lydia Springer fungerat som ett viktigt stöd och bollplank. Och hon lyser upp över hur Helen och personalen har använt sig av sin nya kunskap.

– Hela idén är att vi från SUF-kunskapscentrum kan bidra med fördjupad kunskap om kognitiva svårigheter och föräldraskap, vilka metoder och anpassningar man kan ha nytta av och hur samverkan kan ske smidigare. Men det är avhängigt för oss att metoderna också implementeras, säger Lydia Springer och tillägger att kunskapen också behöver hållas levande då personal byts ut och familjernas behov kan förändras.

Det förändrade arbetssättet handlar inte specifikt om föräldrar med kognitiva svårigheter – utan om att anpassningar hjälper alla.

– Det är jätteviktigt att ingen känner sig varken utpekad eller bortglömd, säger Lydia Springer.

– Och sånt som bildstöd och tydlig kommunikation kan alla föräldrar bli hjälpta av, tillägger Helen Rannby.

Lydia Springer noterar att man pratar om generella anpassningar på ett helt annat sätt idag.

– Alla har nytta av bildstöd, sms-påminnelser och tidshjälpmedel. Det är jätteviktigt.

Stresshantering och lågaffektivt bemötande

Personalen använder nu även konkreta strategier för att minska stress vid hämtning och lämning:

– Vi kan till exempel fråga föräldern om vi ska hjälpa till att packa väskan eller klä på barnet. Annars kan situationen gå ut över barnet, och barn ska aldrig behöva ta ansvar för sina föräldrars svårigheter, säger Helen Rannby.

Hon betonar även vikten av lågaffektivt bemötande:

– Lågaffektivt bemötande gäller inte bara gentemot barn, utan även mot vuxna, säger Helen Rannby.

Samverkan med fler instanser är a och o

För att kunna arbeta mer förebyggande och stöttande har förskolan också satsat på att bygga upp en bra samverkan med andra instanser som socialtjänsten, habilitering och barnhälsovård.

– Det handlar om att se hela bilden, säger Helen Rannby.

Helen Rannby märker flera positiva resultat av förskolans förändrade arbetssätt: bland annat minskad irritation, mindre stress och bättre relationer med föräldrarna.

– Och alla föräldrar är nu vana vid att man på utvecklingssamtal eller samtal med mig eller specialpedagog använder bilder i samtalet.

Hebys arbetssätt har nu fått vingar. Helen Rannby berättar att hon har delat materialet med kollegor i andra kommuner, som har utvecklat sina egna versioner, baserade på deras behov.

– Sharing is caring. Man behöver lyfta blicken lite tycker jag. Det här är ju inget konstigt – det handlar bara om att ge rätt stöd så att alla kan känna att de lyckas. Hjälper vi föräldrarna så hjälper vi barnen, som ju är vårt fokus.

Text & Foto: Johanna Aggestam