Jag och en kollega kom häromdagen att tala om det där med att komma i tid. Jag är normalt i tid numera, men jag kom sällan i tid till en lektion i grundskolan. Jag lajjade på rasterna. Själva undervisningen var transportsträckor mellan lajjandet.

Mina betyg när jag slutade grundskolan var hyfsade, men de hade inte räckt till det jag senare i livet ville plugga.

Räddningen var högskoleprovet. Inte en gång, utan två. Och nu fick jag plugga när jag var skolmogen, och läsa något jag brann för, vilket ju var något helt annat. Vid ett tillfälle läste jag fyra kurser parallellt, jag kunde inte få nog! I dag har jag två examina på sammanlagt sju år. Ingenting av det hade hänt om högskoleprovet inte funnits.

Jag tror att det är där många föräldrar till barn med NPF ser sitt hopp. Långt fram i tiden, när barnen har hunnit skolmogna lite. När de tagit sig igenom det värsta av tonåren i kombination med NPF. Då ska högskoleprovet finnas där som en andra, ibland första, chans. För många med NPF är det avgörande.

Tyvärr är det än så länge sällan en möjlighet att få anpassning vid högskoleprovet vid NPF. Skolan ska anpassa enligt skollagen, arbetslivet enligt arbetsmiljölagen. Men högskoleprovet delar dessa världar i två.

Just nu sitter många föräldrar och räknar. Räcker betygen? Godkänt i svenska, engelska och matte, plus minst fem ämnen till för yrkesgymnasium och nio för nationella program. F-betyget försvinner i juli 2028, och även i dag är dörrarna sällan helt stängda för den som får ett F, även om det kan kännas så. Men meritvärdena ska räcka.

För en del av barnen väntar lovskola. På papperet en fin andra chans. I praktiken är bilden mer kluven. Och så krockar den med allt det andra: med sommarjobb och själva återhämtningen.

För många av våra barn är sommaren den svåra tiden. När strukturen försvinner blir tillvaron rörig och oron kan växa. För andra är de tio veckorna i stället alldeles för korta. En knapp återhämtning innan allt börjar om igen.

Det är många tankar. Det är så lätt att tänka att det är kört. Men livet har fler vägar än vad ett terminsbetyg någonsin kan visa, och det är aldrig för sent att hitta sin. Men, och det får vi aldrig sluta påminna om, de där vägarna måste vara lika öppna för oss med NPF som för alla andra. Inte bara på pappret, utan på riktigt.

Nä, nu ska lajja vidare med en förvaltningsberättelse. Det är grejer det.

Sommartider, hej hej!

Eric Donell, ordförande Attention.