Skolläkare Karin Kempe har sökt svar på frågan om barn kan sjukskrivas. Hon konstaterar att hela vårdkedjan för barn saknas och att det råder okunskap och otydlighet kring gällande regelverk.
– Barn omfattas inte av sjukförsäkringen, därför kan inte elever sjukskrivas. Trots detta förekommer sjukintyg för enskilda elever i skolan, dock i oklar omfattning och med godtycklig handläggning.

Karin Kempe är specialistläkare i allmänmedicin och skolläkare i Haninge kommun. Hennes vetenskapliga arbete som utfördes under hennes specialisering inom skolhälsovård (ST-projekt) handlar om barn och sjukskrivningar:

– Som vårdcentralsläkare hanterade jag många sjukskrivningar och följde patienter under längre tid. Den omfattande processen kring sjukskrivna vuxna syftar till att hjälpa, behandla, rehabilitera och på sikt kunna återgå i arbete.

– När jag började som skolläkare för fem år sedan upplevde jag att frågeställningarna i skolans värld var något helt annat. Hela vårdkedjan för att hjälpa, behandla och rehabilitera barn saknas.

Okunskap och otydlighet

I studien, som genomfördes tillsammans med handledare Lotta Borg Skoglund (överläkare i psykiatri), jämförs bland annat antalet inkomna sjukskrivningar till grundskolan i Haninge kommun, med antalet sjukskrivningar som skolläkare får kännedom om. Antal utfärdade sjukskrivningar har inventerats samt inställning och resonemang kring sjukskrivning för barn hos behandlande läkare.

– Barn omfattas inte av sjukförsäkringen, därför kan inte elever sjukskrivas. Trots detta förekommer sjukintyg för enskilda elever i skolan, dock i oklar omfattning och med godtycklig handläggning. Intygen har skrivits på ”fri hand”, det finns inga blanketter. Läkare är vana från andra sammanhang att skriva intyg för sjukskrivning och intygen för barn har skrivits ungefär på samma sätt som för vuxna. I Haninge fick skolläkare vetskap om 1 av 16 utfärdade intyg. Sammantaget råder okunskap och otydlighet kring gällande regelverk.

Svårt att finna klarhet

Ingen har formulerat eller problematiserat frågan: ”Kan barn sjukskrivas?”, konstaterar hon. Att få klarhet i regelverket har upptagit stor tid i hennes studie. Kempe belyser vikten av tydliga riktlinjer och ansvarsfördelning i frågor om barn som av medicinska eller psykiatriska skäl inte kan delta i den obligatoriska skolundervisningen.

– Kunskap, konsensus och beredskap för sjuka barn och ungdomars skolgång saknas hos samtliga involverade aktörer, såväl inom skola, hälso- och sjukvård – som inom de ansvariga myndigheterna Socialstyrelsen och Skolverket samt Statens Kommuner och Regioner (SKR). Skolverket är de enda som varit tydliga med sin del av regelverket, att barn har obligatorisk skolgång under grundskolan även vid sjukdom. Rektor ska anpassa undervisningen i den grad som behövs.

Vem tar ansvar?

Hennes studie visar att skolan saknar inblick i det medicinska och att sjukvården saknar inblick i det pedagogiska. Det duger inte att enstaka kommuner har bra projekt och samarbete mellan vård och skola, betonar hon. Det krävs en genomlysning av regelverket som säkerställer likvärdighet nationellt:

– Vad är kostnaden för ett barns lidande? Vad är priset för att alla elevers skolfrånvaro? Vem tar ansvar? Vi skulle aldrig acceptera ett liknande godtyckligt och slapphänt system för vuxna. Aldrig. I synnerhet inte vuxna när det kommer till de fall där det handlar om hög grad av lidande med enorma konsekvenser för livet.

”Ohållbar situation”

Frågan om sjukskrivningsprocessen för barn är otroligt viktig – parallellt med frågan om problematisk skolfrånvaro, betonar hon:

– Att granska nuvarande regelverk skulle troligen innebära att ansvariga aktörer måste ta ställning till vilka elever det är vi har att göra med. Hur många barn är frånvarande i skolan? Vad handlar det om och varför? Hur många tusen barn med problematisk skolfrånvaro har en medicinsk eller psykiatrisk problematik som skulle kunna motivera sjukskrivning? Om vi hade svar på dessa frågor skulle man förstå att det är en helt ohållbar situation.

Kempe beskriver hur vuxna sjukskrivs som en del av socialförsäkringssystemet för att dels skydda inkomsten. Barn är inte en del av socialförsäkringssystemet, de har ingen inkomst som ska skyddas.
Ersättning för vuxna må vara en sak, men det är ju bara en liten del av processen med sjukskrivning vid utmattning till exempel, säger hon:

– En sjukskrivning för vuxna innebär ofta behandling, samordning via företagshälsovården, kommunikation med arbetsgivare via Försäkringskassan och företagshälsovården. Hela ”DFA-kedjan”: Diagnos, Funktionsnedsättning och Aktivitetsnivå är viktig för att ge vuxna rätt typ av anpassningar, stöd och behandling på jobbet. Problemet med barn och sjukskrivningar handlar om att barn och unga saknar hela vårdkedjan. Det är ett stort bekymmer.

Rimligt – men strider mot regelverket

I hennes presentationer av studien har frågan om intyg för vård av barn (vab) uppkommit:

– Intyg för vård av barn handlar om att skydda förälderns inkomst. Det är förstås viktigt, men barn behöver samma behandling, samordning och stöd som en vuxen vid sjukdom. I samband med en funktionsnedsättning till exempel behöver barn någon som utifrån en skarp medicinsk blick skapar en rehabiliterings- eller behandlingsplan.

I praktiken uppfinner olika professioner hjulet själva inom vård och skola konstaterar hon:

– Det fungerar inte, det måste finnas ett regelverk. Intyg för sjukskrivning skrivs exempelvis på vårdnadshavares begäran, skolan kan ”behöva intyg” för att anpassa skolgången och intyg från en läkare utfärdas ibland på begäran för bättre förståelse i dialog mellan hem och skolan. Det är rimligt att läkare skriver intyg för sjukskrivning, men det strider återigen mot regelverket.

Samordnande funktion

Barn med problematisk skolfrånvaro är en elevgrupp där psykisk ohälsa ofta är en del av problembilden. I studien frågar hon: ”Hur skulle de gynnas av ett standardmässigt sjukskrivningsförfarande med tillgång till rehabiliteringsinsatser motsvarande företagshälsovård?”

– Skulle ett system med samordning av skolans anpassningar och sjukvårdens behandlingsinsatser, med skolläkaren i motsvarande roll som företagshälsovården, kunna förbättra dessa barns hälsa och deras möjligheter till återgång i skolan? Det vill säga en samordnande funktion som översätter vad vården säger i praktiska anpassningar – precis som att en anställd kan behöva ett höj och sänkbart bord på grund av ryggproblematik.

Rektor bedömer och avgör

Kempe frågar sig även på vilka grunder det har beslutats om att alla sjukskrivningar för barn (som egentligen inte ens bör finnas), ska bedömas av rektor?

– Var är den medicinska insynen? Dessutom är det enligt skollagen rektor som är ansvarig att göra bedömningarna av grunderna till elevers skolfrånvaro, oavsett om den är långvarig eller inte. Det är rektor som ska avgöra varför eleven är hemma.

Kempe är som skolläkare inblandad i flera fall där hon bistår i arbetet med elever som har medicinsk eller psykiatrisk sjuklighet och frånvaro i skolan. Hon tar på sig rollen att vara den samordnande funktionen som pratar med sjukvården och blir länken mellan sjukvård och skola.

– Detta är ett resultat av ett lyckat samarbete i Haninge kommun, men generellt informeras skolläkare aldrig om elevers frånvaro eller sjukskrivningar. Barn som på grund av sjukdom inte kan delta i undervisningen, står utan ett robust regelverk som säkrar både deras rätt till utbildning och deras medicinska behov. Sammantaget måste regelverket klargöras en gång för alla, avslutar Kempe.

Text: Caroline Jonsson Foto: Privat