Ny miljö, nya aktiviteter, nya kompisar och nya vuxna – att börja skolan är en stor förändring. Och även om både små och stora övergångar kan vara svårt för många, är det ofta särskilt utmanande för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Anne Lillvists som är professor i pedagogik vid Mälardalens universitet har forskat kring hur denna övergång kan göras smidigare och mer inkluderande.

En fungerande övergång kan innebära allt från att själva miljöombytet förbereds väl och upplevs tryggt till att eleven får rätt anpassningar i klassrummet och undervisningen. Men enligt Anne Lillvist, som är är professor i pedagogik vid Mälardalens universitet, är det viktigaste att snabbt hitta sin plats i den sociala gemenskapen.

– Annars finns en risk att barnet hamnar utanför, vilket även påverkar lärandet. Känslan man utvecklar för att vara i skolan kan sätta sig redan i förskoleklass, och då har man många skolår kvar. Det är viktigt för alla att tidigt känna att man har ett sammanhang, säger hon.

Samarbete kring barnet är nyckeln

När skolstarten närmar sig följer samarbetet mellan förskola och skola oftast en mall. Nya lärare besöker förskolan, och barnen får besöka sitt nya klassrum och träffa sina blivande klasskamrater. Enligt Anne Lillvist är detta inte tillräckligt för alla barn.

– Fokus är generellt på den kollektiva övergången, medan många barn behöver slussas in varligare eller med individuella anpassningar.

För att förbereda övergången på bästa sätt för barn som har svårt att hantera förändringar krävs ett nära samarbete mellan vårdnadshavare, förskolepersonal och skolan långt innan skolstart.

– Vårdnadshavarna har en god bild av hur stora förändringar barnet klarar av och vad som behöver förberedas, medan förskolepersonalen ser hur barnet reagerar och agerar i vardagssituationer, där det ju sker dagliga avbrott i aktiviteter. Därför är det jätteviktigt att båda de perspektiven tas med, säger Anne Lillvist.

Praktiska lösningar för en smidig övergång

En av de stora utmaningarna med övergången till skolan, och som alla barn ställs inför, är det långa sommarlovet mellan förberedelserna och själva skolstarten. Många barn börjar dessutom på fritids innan skolan startar, där lokalerna kanske är desamma som på förskolan eller skolan, men där personal och regler är nya.

Det kan leda till en förvirrande start, konstaterar Anne Lillvist, men det finns enkla sätt att hantera utmaningen. Forskning visar att övergången kan underlättas genom att göra den mer konkret och anpassad till barnet. Ett exempel är att visa bilder eller filmer på skolpersonal och skolans lokaler, så att barnet kan få en tydligare bild av sin nya miljö. Genom att se sin blivande lärare, sin plats i klassrummet, skolgården och var toaletterna ligger, kan barnet förbereda sig mentalt. Detta material kan barnet sedan titta på flera gånger inför skolstarten, vilket kan minska osäkerheten och göra övergången lättare.

– Det är ofta praktiska saker som barn oroar sig för, och den typen av förberedelser och anpassningar är både enkla och billiga att genomföra. Det kräver lite tid, men å andra sidan kan övergången bli mycket smidigare för hela familjen, säger Anne Lillvist och tillägger att det gäller alla barn, oavsett behov.

Att låta rutiner eller föremål återkomma i den nya miljön är ytterligare ett sätt att underlätta övergången. Det kan exempelvis innebära att förskoleklassen, liksom på förskolan, har samling på en rund matta med fasta platser eller att bildscheman fortsätter att användas om en elev behöver det. Dessa element, som ibland kallas övergångsobjekt, kan skapa en känsla av kontinuitet och trygghet.

– Ibland räcker det med enkla medel, som möjlighet att känna igen sig. Det är inte alltid det behöver vara så kostsamt eller svårt, men det kräver som sagt att man har en dialog med dem som känner barnet sedan tidigare, säger Anne Lillvist.

Stora skillnader i förutsättningar

Ibland kan övergången från förskola till skola vara olika smidig beroende på var i landet man bor, konstaterar Anne Lillvist. På mindre orter, med kanske bara två skolor, är det lättare att samverka mellan förskolorna och skolorna i området. På större orter blir det däremot svårare att administrera och hålla i alla kontakter mellan förskolor och skolor, vilket gör arbetet mer tidskrävande och kräver att det prioriteras.

Man har också sett att de anpassningar eller det stöd som ges i förskolan varierar kraftigt, på grund av ekonomiska och strukturella faktorer. Anne Lillvist tror att detta kan förvåra övergången till skolan, eftersom det ger sämre förutsättningar för individuellt anpassat stöd i förskoleklass och skola.

– Det bygger ofta på att det finns en eldsjäl, någon som verkligen intresserar sig eller tar sig an det här barnet. Så kan man inte bygga upp kvaliteten i varken förskola eller skola, utan det behöver finnas en tillräckligt hög kompetensnivå överlag.

Skillnader mellan förskoleklass och lågstadiet

Förskoleklassen infördes i Sverige 1998 som en del av en reform som syftade till att skapa en mer sammanhängande och obligatorisk skolstart för barnen, där övergången från förskola till grundskola skulle bli smidigare. Huruvida den extra övergången försvårar eller underlättar skolstarten är en fråga som Anne Lillvist och hennes forskarkollegor länge har ställt sig.

– Ett år i utbildningssystemet är en relativt kort tidsperiod, om man jämför med både förskoletiden och tiden från lågstadiet till och med högstadiet. Och att det är en kort tidsperiod kan påverka, lite beroende på hur nästa övergång organiseras.

Hon förklarar att trots att förskoleklassens undervisning ska präglas av lek, är dess uppdrag vagt definierat, vilket har lett till att det tolkas på olika sätt.

– När man kliver in i en förskoleklass kan det ibland se ut precis som på förskolan, medan det på andra ställen mer liknar en skolmiljö.

Denna skillnad gör, enligt Anne Lillvist, övergången från förskola till skola ojämlik, särskilt på grund av de olika kunskapstraditionerna.

– Om gapet mellan de krav som ställs i skolan och den verksamhet som bedrivs i förskoleklassen är för stor, riskerar skolan att bli ett berg för barnet att bestiga. Eller så riskerar det kännas meningslöst om barnet inte får tillräckligt med utmaningar. Det handlar hela tiden om att balansera individens behov mot gruppens, och att anpassa innehållet därefter, säger hon.

Text: Johanna Aggestam Foto: Privat & Adobe Stock