”Jag är mest oroad att han blir utanför på grund av sitt beteende. Många föräldrar vill inte att deras barn leker med min son då han kan bli utagerande. Han blir t ex aldrig bjuden på kalas och det skapar stor oro”
Citatet kommer från ett av alla de frisvar från föräldrar som svarat på vår förskoleenkät och som sammanställts i rapporten ”Vissa pedagoger är riktiga stjärnor. Vissa verkar inte förstå alls”. I enkäten har vi samlat in drygt 800 röster från föräldrar till barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Vi ville ta reda på hur de upplever situationen på förskolan för sitt barn.
Att småbarnsföräldrar upplever och uttrycker oro för sitt barn är såklart inget ovanligt. Jag är själv inget undantag och har vid otaliga tillfällen basunerat ut oro för mina barn till såväl närstående, som främlingar. Vid lekställningar, på caféer och i forum på sociala medier, ja överallt, hittar vi småbarnsföräldrar varandra över samtal om oro. Barnens matintag, sömnrutiner, skärmtid och magproblem avhandlas på några snabba minuter vid sandlådekanten, innan någon av oss blir avbruten av ett barn som påkallar uppmärksamhet.
Men det finns de föräldrar där oron istället innefattar saker som hur deras barns självkänsla och mående kommer påverkas av att aldrig bli bjuden på ett kalas eller kunna delta på förskolans sommaravslutning. Eller oro för att just den där pedagogen, som förstår och kan hjälpa mitt barn, inte kommer vara på jobbet den dagen. För i enkätsvaren blir det tydligt att föräldrar till barn med NPF möter en annan typ av oro, än många andra föräldrar. Nästan hälften är föräldrarna upplever mycket, eller ganska stor oro över sitt barns situation på förskolan. Där oron över mängden grönsaker på barnets tallrik, bleknar i jämförelse med oron över hur barnet ska orka vara på förskolan en dag eller få möjlighet att utvecklas socialt där.
För många av oss småbarnsföräldrar innebär förskolan en hjälp från yrkesverksamma proffs, som möjliggör att vi kan gå till arbetet. Att barnet spenderar dagarna på förskolan när det är friskt, är för oss en självklarhet. Men så är inte fallet för många. I enkäten framkommer att 46 procent av föräldrarna uppger att deras barn istället för att vara på förskolan, varit hemma, på grund av bristande stöd och anpassningar på förskolan. Om kunnig personal är borta, kan vårdnadshavarna känna sig nödgade att ha barnet hemma för att undvika att barnet tar skada av brist på förståelse, anpassningar och stöd.
En tredjedel av föräldrarna upplever att deras barn till liten del eller inte alls får det stöd och de anpassningar det behöver på förskolan. Många vittnar också om att förskolans förutsättningar för att kunna ge barnet det stöd och de anpassningar som behövs, är otillräckliga. Faktorer som brist på resurser och kompetens om NPF, för stora barngrupper och den fysiska miljön ses som hinder. Glädjande är dock att det framkommer i enkäten att majoriteten av föräldrarna upplever att deras barn idag trivs på förskolan och många lyfter engagerad personal och goda viljor som framgångsfaktorer. Ifall kompetensen om NPF på förskolorna ökade och förutsättningarna för personalen att kunna ge anpassningar och stöd förbättrades, skulle kanske den självklarheten gällande barnets vistelse på förskolan många av oss upplever, bli verklighet för fler föräldrar.
Malin Eriksson, Projektledare Förskolelyftet
