Dyskalkyli är en förbisedd diagnos som innebär svårigheter med arbetsminne kring siffror och matematiska begrepp. Logoped Kerstin Hill kämpar för att uppmärksamma diagnosen och därmed barnen som inte blir hjälpta av mängdträning.

– Traggla inte med räkneramsor och tabeller om och om igen. Acceptera minnessvårigheterna och kompensera för dem i stället för att traggla grunden.

Kerstin Hill har arbetat som logoped sedan 1974 och utreder läs- och skrivsvårigheter, språkliga svårigheter och räknesvårigheter. Dyskalkyli innebär specifikt svårigheter med arbetsminne kring siffror och matematiska begrepp. Hennes första diagnosticering av dyskalkyli gjorde hon 1989. Diagnosen är relativt okänd och förbisedd i skolan, menar hon:

–Det har varit synnerligen svårt i Sverige att förankra och sprida kunskap om dyskalkyli. Ändå är det hundra år sedan diagnosen fick ett namn. I jämförelse med dyslexi har vi inte kommit långt. När jag satte min första dyskalkylidiagnos var jag en av de första i landet. Precis som föräldrar förr skuldbelades för att de inte ansågs läsa tillräckligt mycket med sina barn med dyslexi, uppmanas i dag ofta föräldrar att öva mer med sina barn som inte kan räkna.

”Lär sig och glömmer”

Tidiga tecken i förskolan kan vara att barnet inte är intresserad av siffror och att räkna. De kan inte heller räkneramsan ett till tio, de lär sig och glömmer, beskriver hon: 

– De tycker inte om att spela räknespel som Fia eller andra spel när man ska räkna prickar och liknande. Barnen fortsätter räkna på fingrarna långt upp i åren, de kommer inte vidare med grunden och fastnar i entalsräknande.

Dyskalkyli innebär specifika räknesvårigheter med betydande svårigheter med de fyra räknesätten trots träning och stödinsatser, tidig debut av svårigheterna, svag antalsuppfattning och svårigheter med till exempel klockan, tid, kartor och pengar. Det går långsammare att räkna och invecklade räknestrategier används. Svårigheterna ställer till det i vardagen utanför skola och arbetsliv.

– Det är som om att den delen av hjärnan inte vaknar. Ibland kan den piggna till när man knackar på, eleven förstår i stunden och kan räkna tio tal. Nästa lektion är dörren stängd igen. Läraren börjar om att öva, eleven menar att den inte kommer ihåg något, läraren menar att eleven kunde detta igår. En ond cirkel uppstår lätt eftersom glömskan är oförklarlig.

Inte bara matematik

Dyskalkyli är en form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och påverkar flera skolämnen och områden i livet:

– Fysik, kemi och teknik är exempel på skolämnen som drabbas, det är svårt att orientera i idrotten. I andra ämnen förväntas eleven kunna placera floder, hav och städer på en blindkarta. Men en elev med dyskalkyli har ofta visuella svårigheter och förstår inte karta, hittar inte geografiskt och klarar inte orientering. De har även ofta svårigheter med att avläsa klockor och att uppfatta tid. Körkortsteorin blir en utmaning när bromssträckor och annat ska uppskattas.

Hon kämpar för att uppmärksamma dyskalkyli och efterlyser ökat fokus från bland andra Skolverket, lärosäten, elevhälsoteam, lärarfortbildningar och skolpersonal:

– Med dyslexi gick det mycket fortare att nå acceptans i skolan och samhället generellt. Det är skrämmande att kunskapen om dyskalkyli fortfarande är i princip obefintlig. Fem till sju procent av alla elever uppskattas ha dyskalkyli. Eleverna möter lärare som aldrig hört talas om detta, vilket skapar enorma problem.

Mängdträning hjälper inte

Föräldrar får först strida med skolan för att de ska erkänna diagnosen, föräldrarna driver frågan om utredning och därefter ska barnets behov förankras i skolan till personal utan kunskap:

– I samband med återgivning med skolan efter diagnos möter jag vissa lärare som känner sig lättade av att möta mig som kan förklara elevens svårigheter. De inser att det inte handlar om brister i deras pedagogik. Andra lärare tar inte diagnosen på allvar. Det är vanligt att jag får höra: ”Då har jag ju hur många som helst med dyskalkyli, många har svårt med matte”. Då svarar jag: ”25 procent av dina elever har svårt med matte, en femtedel av dessa har extra svårt. De föds med svårigheten och det hjälper inte med mängdträning”.

”Sluta traggla”

Hon betonar att om pedagoger och föräldrar tränat, övat och upprepat grundläggande räkning och det ändå inte fungerar, då handlar det om att acceptera och hitta andra vägar:

– Traggla inte med räkneramsor och multiplikationstabeller om mängdträning inte hjälper. Acceptera minnessvårigheterna och kompensera för dem. Visst kan det upplevas provocerande för en mattelärare när jag säger till dem att lämna grunden, men dyskalkyli är en funktionsnedsättning som inte går att träna bort. Det handlar om att anpassa och kompensera för svårigheterna genom miniräknare, lathundar, appar och hjälpa eleven att hitta vägarna förbi svårigheterna. Sluta traggla!

Till läraren vill hon förmedla att dessa elever har rätt att använda hjälpmedel och visuella modeller samt att de ska få göra delprov regelbundet i stället för större prov i slutet av terminen.

– De behöver göra en sak i taget och få visa sina kunskaper därefter. Blanda inte plus och minus med lästal och ekvationer. Betyg bör sättas på underlaget som eleven har klarat med sina lathundar under terminen. Att eleven kanske inte minns om en månad måste man som lärare acceptera. Fånga eleven i tidiga skolår, ge extra träning i att se räknemönster och för att bryta entalsräknandet. Inför parallellt kompensationer som miniräknare och andra lathundar som stöd för oförklarliga minnessvårigheter så eleven ges möjlighet att komma vidare till högre matematik.

Konsekvenser

Att leva med dyskalkyli kan vara förödande för självkänslan:

– Om jag tänker på talet 50, då vet jag att 60 kommer strax efter och att 500 är långt bort. En sådan uppskattning har individer med dyskalkyli jättesvårt med. De har ingen inre talrad att förhålla sig till. De upplever att siffrorna kommer ut som i en tombola, ett lotteri där olika nummer dras slumpvis ur en behållare. Vad har de med varandra att göra? Om jag ser två äppelträd kan jag uppskatta att det är mer äpplen i ena trädet. En individ med dyskalkyli måste räkna, de kan inte uppskatta antalet äpplen.

Kerstin Hill har mött unga med andra NPF-diagnoser men där dessa svårigheter i kombination med dyskalkylin blir droppen, det som gör att de till slut inte orkar befinna sig i skolmiljön:

– Jag möter unga som kan vara stjärnor i estetiska ämnen, duktiga i svenska och har höga betyg i övriga ämnen. Men de förstår inte matte som är ett kärnämne som krävs för att bli antagen till gymnasiet. Dessa elever kämpar i skolan, men när de inte får stöd i matematiken och skolan inte heller förstår, så är min erfarenhet att skolans okunskap om dyskalkyli kan leda till skolfrånvaro.

Stort behov av handledning

Kerstin Hill som även handleder och förmedlar kompetensutbildningar till skolor konstaterar att det är få skolor där rektorer erbjuder lärare fortbildning i dyskalkyli:

– Elever med dyskalkyli behöver andra metoder och arbetssätt än övriga elever med mattesvårigheter. Man kan ju inte kräva att all skolpersonal har kunskap om dyskalkyli, men man kan kräva att rektor avsätter lite fortbildning eller korta instruktioner från en logoped. Problemet är att det inte prioriteras i budget. Lärarutbildningen inkluderar inte heller kunskap om dyskalkyli. Specialpedagoger och lärare behöver ju handledning. Hur ska jag jobba med den här eleven?

Skolan bör lära eleven att leva med sina mattesvårigheter, ge stöd och sluta traggla, betonar hon:

– Vuxna med dyskalkyli lever ju med hjälpmedel. Skolmatematiken är inget hinder i vuxenlivet på samma sätt som för eleverna i skolan. När använder du parenteser och negativa tal i din vardag? När använder du x och y? Vuxna använder mobilen, lathundar, knep, scheman, påminnelser med mera. De hittar vägar att hantera räkningar och betalningen i affären.

Text: Caroline Jonsson Foto: Privat