När andra elever återvänder till skolan efter sommarlovet gapar vissa elevers bänkar tomma. Dagens skola skapar nämligen så stora svårigheter för elever med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) att en allt större andel inte orkar vara där. Många av dem kommer att lämna grundskolan med stora kunskapsluckor, dålig självkänsla och mycket begränsade möjligheter att ta sig vidare till högre studier eller ett jobb. 

Det rör sig inte om någon liten grupp – mellan 5 och 7 procent av alla barn har adhd och mellan 1 och 2 procent har autism, enligt Socialstyrelsen. Att många elever på grund av sin funktionsnedsättning inte kan ta sig igenom skolan måste ses som den katastrof det är, för eleven och vårdnadshavarna men också för samhället i stort. Att lyckas i skolan är ofta detsamma som att lyckas i livet. De långsiktiga kostnaderna för att inte ge tillräckligt stöd i tid riskerar att växa i takt med att allt fler inte klarar sina studier. 

Denna sorgliga utveckling är inte okänd. Många har larmat om den växande problematiska skolfrånvaron: statliga utredare, forskare och ideella organisationer har uppmärksammat skolmyndigheter, huvudmän och regeringen på att något måste göras, utan att det lett till förbättringar av stödet. 

Riksförbundet Attentions nya medlemsenkät om skolan visar att bristen på rätt stöd och anpassningar leder till tidig utslagning och stora hälsorisker för både barn och föräldrar. Undersökningen, som besvarades av över 3 000 vårdnadshavare, visar att en majoritet av eleverna inte får det stöd de behöver. 

Nästan 8 av 10 elever med NPF i undersökningen har frånvaro kopplad till sin funktionsnedsättning och en fjärdedel är hemma från skolan större delen av tiden. Trots detta har hälften av alla elever vars föräldrar svarat på enkäten inte fått någon utredning kring orsaken till frånvaron, något som är ett krav enligt skollagen. Många, 4 av 10 barn, har behövt vänta över ett år för att få stöd eller anpassningar. 

Undersökningen visade också att de insatser som görs inte är anpassade efter elevens behov utan är beroende av skolans förutsättningar och resurser. Det har lett till att över hälften av dem som skulle sluta nian när enkäten genomfördes riskerade att inte nå gymnasiebehörighet. Samma siffra gäller för elever som gick sista året på gymnasiet och riskerade att gå ut med ofullständiga betyg.

Ständigt återkommande upplevelser av att misslyckas med att leva upp till skolans krav påverkar både eleverna och deras föräldrar. Eleverna hamnar efter i skolarbetet och blir alltmer stressade ju längre tid det går, vilket i sin tur leder till ångest och psykosomatiska besvär. Föräldrarnas kamp för sina barns rättigheter i skolan leder till att de drabbas av utmattning och sjukskrivning. En tredjedel av dem som svarat på enkäten har tvingats gå ner i arbetstid för att kunna stötta sina barn. Det är påfrestande för hela familjen och medför stora samhällsekonomiska förluster.

För att bryta den här situationen anser vi att det krävs att alla kommuner och dess politiker med ansvar för skolan på riktigt vågar satsa på en framtid för alla barn. Satsningar i skolan leder till att färre unga riskerar arbetslöshet och ohälsa – problem som belastar andra delar av kommunens ekonomi. Det som kostar i dag i form av ökade satsningar på skolan kommer att löna sig imorgon i form av fler unga på arbetsmarknaden eller i fortsatta studier. 

Anki Sandberg
Ordförande Riksförbundet Attention

Läs och ladda ner Attentions skolrapport.