Om lillebror inte skrikit hade Tilda Boisen, 18, med stor sannolikhet varit död i dag. Tillsammans med mamma Frida Boisen, ger hon nu ut ”Aldrig släppa taget” där vägen upp ur den mörka psykiska ohälsan skildras.
– Jag hoppas att den här boken kan hjälpa andra som mår dåligt, visa dem att det kan finnas ljus och hopp, säger Tilda
I hallen hemma i familjen Boisen/ Johanssons våning står en studentskylt lutad mot en av väggarna. På bilden en glad och förväntansfull treåring i rosa stickad hatt som pryds av en blomma. Det är ett tidigt foto på Tilda Boisen där det nästan går att ta på hennes livsglädje och upptäckarlust.
– Det var alltid full rulle när Tilda var liten. Hon var så framåt och nyfiken. I skolan beskrev de henne som en person med stort hjärta och ledaregenskaper, skinn på näsan så det räckte och blev över. Betygen var mestadels A:n och B:n, berättar Frida Boisen.
– Sedan, under flera år… Det var ingen självklarhet att vi skulle få ha kvar henne, att hon skulle orka bli myndig.
Frida Boisen
Utlösande faktorn
Livet tog en svår och plågsam vändning för den nu snart 19-åriga Tilda. Som ung drabbas Tilda av intensiv smärta. Hon tvingas inledningsvis operera ett knä och den älskade handbollen var ett minne blott. Men det stannar inte där. Det onda har satt sig i kroppen på Tilda. Läkarna står maktlösa och kan varken förklara vad som sker eller vad som skulle kunna vara en eventuell hjälp. En av dropparna som får bägaren att till slut rinna över och skickar ner Tilda i förtvivlan är när en chefsdoktor kallt konstaterar att: ”Du får nog förbereda dig på att ha det så där resten av livet”. Tilda vänder tröstlösheten mer och mer inåt, det övergår i självhat.
Depressionen var ett faktum
Pandemin, som inleds 2020, blir en mardröm. För mamma Frida är det tydligt att Tilda har gått in i en depression. Den glada, livfulla tjejen är ett minne blott. Dottern har nu svårt att komma upp på morgnarna, orkar inte gå till skolan, ilska är det främsta kommunikationsredskapet och de en gång så fina betygen rasar. Efter ett vredesutbrott där Tilda vid en frukostdiskussion krossar en av familjens köksstolar i hårdplast mot golvet ringer Frida psykakuten.
– Det kom som en blixt från klar himmel, gick från noll till hundra på ingen tid alls. Sedan skrek Tilda att hon inte orkade leva längre. Det skrämde mig oerhört. Det gick inte att blunda för, säger Frida Boisen som tidigare givit ut ”Berätta aldrig det här” om sin egen mors självmord.
– Min make Lars som under studietiden också jobbade inom psykvården sa: ”Älskling, det här är någonting mer än enbart tonårstrots, det här är allvar.” Responsen från psykakuten blir inte den förväntade. I stället för hjälp, eller i minsta fall råd och tips, blir svaret att det inte finns någonting de kan göra. Och tillägger att det kommer dröja månader innan det kan bli aktuellt för Tilda att få en tid på BUP.
Bollas runt
En mardrömslik karusell inleds. Tilda och familjen slussas runt under vad som till synes är Kafkaliknande omständigheter. BUP och BUMM bollar dem mellan sig. Ingen verkar höra deras vädjan. Instans efter instans hänvisar vidare. Under de nio månader som förflyter sjunker Tilda allt djupare, hennes psykiska mående allt sämre.
– Det kändes verkligen som att ingen lyssnade på mig. Att ingen i hela världen förstod. Jag var ensam med all skit, allt mörker. Jag såg inget ljus, berättar hon. Samtidigt blir förhållandena i hemmet stadigt allt sämre. Den plågsamma väntan eskalerar känslorna och under perioder är det i princip omöjligt för föräldrarna att ha ett samtal med dottern utan att det slutar i bråk och skrik. Avståndet dem emellan ökar.
Katastrofen närmar sig
Allt kulminerar i början av januari 2021 på ett sätt som kunde slutat i ren katastrof. Dottern och hennes vänner har varit ute på en ”försenad nyårsfest”. När Tilda kommer hem är hon uppenbart berusad och rejält sur för att en killkompis inte får sova över. Tidigare på kvällen har Frida av en vän blivit uppmärksammad på ett klipp på webben där dottern sitter i sitt fönster och tjuvröker. Benen dinglar utanför fasaden och avståndet ner till gatan är långt nog att bli ödesdigert om olyckan skulle vara framme.
Diskussionen om alkoholen bestämmer Frida och pappa Lars sig för att ta med Tilda i morgon, när hon nyktrat till. Men vill ändå varna dottern för att sitta på fönsterblecket, särskilt nu när hon är påverkad. Frida går in till Tilda i hennes rum för att be henne vara försiktig. Situationen eskalerar snabbt. Dottern blir aggressiv, knuffar ner sin mamma på sängen, försöker slita av henne tröjan. Känslorna är ilskna och högljudda. Pappa Lars och lillebror Arvid kommer springande från vardagsrummet.
– Det blev för mycket. Jag ville inte vara kvar där. Det kändes som att alla var emot mig. Jag ville bara försvinna, berättar Tilda.
Kastar sig ut genom fönstret
Lillebror upptäcker det först:
– Mamma hon hoppar! Tilda dyker ut genom fönstret med huvudet före. Men Arvids skrik gör att pappa Lars hinner reagera. Han får tag på dotterns ben i höjd med anklarna och lyckas hålla fast, sedan dra henne tillbaka in i lägenheten. Ambulans och polis anländer. Tilda får till slut tillbringa flera dygn på Maria ungdom. Det har konstaterats att hon har droger i kroppen.
– Det kändes som att jag svikit alla. Min lillebror, min mamma, min pappa. Jag ville bara försvinna.
Tilda Boisen
– Benzon som jag hade i blodet var verkligen en engångsföreteelse, det är verkligen ingenting jag håller på med i dag.
Nu gnisslar vårdmaskineriet långsamt igång. Men när hjälpen på allvar väl kommer har det gått över ett och ett halvt år sedan Fridas första vädjan för sin dotter.
Nu kom vändningen
På ett kusligt sätt blir Tildas försök att hoppa mot döden vändningen. Det är på hennes initiativ boken ”Aldrig släppa taget” kommit till. Det är en skildring av hur det är att vara ung och inte kunna hantera sitt eget mående, hur det är att vara förälder och inte nå fram till den man älskar mest. Arbetet med boken har fört mor och dotter närmare varandra.
– Jag har lärt mig sedan jag var liten att det är viktigt att berätta. Att tystnaden kan vara farlig. Vi måste prata för att få till förändring. Jag vill att färre, ingen, ska behöva må dåligt, säger Tilda.
Mottagandet av ”Aldrig släppa taget” har varit odelat positivt. Och Frida och Tilda har även startat podden ”Berätta alltid det här” som snabbt blivit populär. Där tar mor och dotter upp psykiskt mående och vägen till att må bättre.
– När det gäller barn, eller vuxna som mår dåligt, finns inte tid att sitta och vänta några år till. Jag tycker det är så viktigt att Tildas röst får ta plats. Att tonåringar som går igenom samma sak får möjligheten att känna igen sig i hennes röst. Den är stark och viktig, säger Frida och ler mot sin dotter.
Text: Erik Strid Foto: Magnus Ragnvid
