Att vara lärare till en elev med språkstörning är en utmaning. Särskilt när eleven går i vanlig klass och läraren kanske har ett 30-tal andra elever att hantera parallellt. Läraren Cecilia Engstrand har jobbat med elever som har språkstörning på Brageskolan i Sollentuna i över 20 år och har under sina år hittat fram till tekniker och strategier i sin undervisning som visat sig vara framgångsrika. I den här artikeln delar hon med sig av sina insikter till andra lärare.

Sollentuna kommun har från tidig ålder satsat extra på elever med språkstörning. Till Brageskolan, där läraren Cecilia Engstrand har jobbat de senaste 22 åren, kommer drygt 100 elever med grav språkstörning från kommunen och närliggande kommuner. De flesta börjar där redan i förskoleklass och har uppmärksammats via BVC, logopeder och förskolan. Vissa lämnar skolan under årens gång och är redo för en vanlig klass, medan många blir kvar hela vägen upp till 9:an.

De flesta kommuner erbjuder inte den här typen av nischad skola, utan där förväntas elever med Språkstörning kunna tillgodogöra sig undervisningen i en vanlig klass.

– Vi tänker jätteofta på alla lärare där ute som har elever med språkstörning i sina vanliga klasser. Brageskolan har ju bara plats för de elever som har störst svårigheter. De som inte får en plats hamnar ju i stället i vanlig klass ute på kommunens skolor. Då händer det ofta att lärare står ensamma, vilket är tufft då de här eleverna behöver mycket stöd, säger Cecilia.

Lite om eleverna

Det är vanligt att eleverna som kommer till Brageskolan har fler neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) än språkstörning. Många är intryckskänsliga och har svårt att fokusera i en stökig skolmiljö. Cecilia och hennes kollegor försöker hålla klassrummen avskalade och dämpade. Av alla skolämnen så upplever eleverna att svenska är det mest utmanande ämnet, tätt följt av i princip alla andra ämnen.

– Alla ämnen i skolan idag bygger ju på språkliga förmågor.  Till och med slöjd och bild. I matte exempelvis ska du förstå många begrepp och kunna läsa lästal, vilket ju ställer till det för det här eleverna.

Cecilia Engstrand

Cecilia har följt många kullar från förskoleklass till nionde klass och har tydligt sett att symtom och utmaningar ändras igenom åren.

– På låg – och mellanstadiet kämpar eleverna hårt med att knäcka ”läskoden” och lära sig skriva. Det känns hopplöst och omöjligt ibland, men ofta lossnar det på högstadiet. Då faller saker på plats även om det fortfarande är utmanande. Och så har de kanske också hittat egna strategier får att få det att fungera, säger Cecilia.

Goda relationer och anpassningar

Att skapa en trygg och tillitsfull relation till elever med språkstörning tycker Cecilia är prio nummer ett. Att man som lärare trots en stressad arbetssituation försöker ge eleven tid och uppmärksamhet. Många elever har lärt sig att kamouflera sina svårigheter, vilket gör det ännu svårare att på riktigt förstå vad eleven behöver hjälp med.

– Eleverna kan kännas adekvata på ytan, men skrapar man lite så inser man snabbt att det finns mer utmaningar där under. De lär sig först att bemästra ”vardagsspråket”, alltså det vanliga snacket med kompisarna. När man i stället går över till ”skolspråket”, så syns det ofta direkt att det är betydligt svårare.  Har man inte kunskap om språkstörning är det dock lätt hänt att de här eleverna flyger under radarn, säger Cecilia.

Parallellt med att elevens individuella anpassningar kommer på plats, så finns det generella anpassningar läraren kan implementera i klassen som är bra för alla.

– Det finns saker man göra som är enkla att göra utifrån den grundtanken att vissa anpassningar passar för hela klassen.

Cecilia Engstrand

– Bildstöd och visuella stödstrukturer är ju inte något andra elever påverkas negativt av. Att repetera på ett varierat sätt och hitta strategier för inlärning är ju också bra för alla.

Bra att tänka på som lärare

För att en elev med språkstörning ska få bästa förutsättningarna för att lyckas i skolan, så krävs det att läraren är både kreativ och flexibel.

– På Brageskolan arbetar vi ofta med stationsarbete, något som ger ett varierat arbetssätt och som lättare kan individanpassas.  Vi utgår ofta från samma huvudtema, men jobbar på olika stationer under samma lektion. Alltså, vi övar på samma sak fast på olika sätt och på olika nivåer.  En station är alltid lärarledd med en genomgång, ofta med konkret material, nästa en station med stöd av en resurs medan den tredje kan vara individuellt arbete i läroboken eller på ipaden, förklarar Cecilia.

Cecilia skrattar när hon tänker tillbaka på hur hon och kollegorna förr i tiden febrilt köpte vykort och klippte ut bilder från tidningar som de använde i undervisningen. Det behövs ju inte idag, utan är det ett ord som behöver förklaras visuellt finns ju lösningen bara ett knapptryck bort via google. Det sker i princip varje dag att ett ord spontant behöver förklaras och visas upp på deras activeboard i klassrummet. Cecilia tycker också att upplevelser, såsom studie-, skogs- eller museibesök, tillsammans utanför klassrummet kan tillföra värdefulla aspekter i undervisningen. På så vis kan eleverna få något konkret att haka upp sitt lärande på.

Att Cecilia hittat sin plats i skolans värld är tydligt. Hon är engagerad och vill sprida kunskap om språkstörning och pratar genomgående om sina elever med stor portion värme.

 – Jag brukar säga till vår rektor att ”du får sparka ut mig när det är dags för pension!” Jag trivs väldigt bra med både den här elevgruppen och kollegorna. Det känns värdefullt att vi ges möjlighet att tillsammans jobba för våra elevers rätt att lyckas i skolan, säger hon.

Text: Nina Norén Foto: Pernilla Förnes