Vintern innebär bylsiga och ibland obekväma kläder – något som kan vara särskilt utmanande för vissa barn.
   – Det är viktigt att hitta kompromisser, men samtidigt vara tydlig med varför vinterkläder behövs, säger Elisabeth Nilsson Jobs, specialist i klinisk psykologi och utbildningsansvarig vid KIND.

För en del barn är klädernas känsla mot huden avgörande. Vissa klarar inte av lappar på insidan, andra behöver att strumporna sitter på ett visst sätt, och några vill bara ha löst åtsittande och lätta kläder. Denna känslighet kan delvis kopplas till så kallad sensorisk känslighet, ett brett begrepp som innebär att hjärnan hanterar sinnesintryck på ett annorlunda sätt. Exakt vilka mekanismer som ligger bakom är inte helt klarlagt, men olika typer av sensorisk känslighet – som överkänslighet, underkänslighet och sensorisk fascination – är vanligare bland personer med autism och adhd.

Olika från person till person

Känsligheten kan ta sig uttryck på flera sätt: starkare emotionella reaktioner på plötsliga eller höga ljud, obehag inför vissa smaker eller konsistenser, svårigheter att filtrera bort beröringsintryck eller en ökad känslighet för hur material känns mot huden.

– Alla behöver inte reagera kraftigt, men kan tycka att det känns besvärande, förklarar Elisabeth Nilsson Jobs, specialist i klinisk psykologi och utbildningsansvarig på KIND.

Många kan ha svårt att vänja sig vid hur kläder känns.

– En del barn märker hela tiden om tröjan har fel tyg eller att tvättrådslappar skaver mot huden, säger Janina Neufeld som är docent vid Karolinska institutet och forskar på sambandet mellan autism och perceptionsförändringar.

Det är dock inte alltid en fråga om sensorisk känslighet.

– För en del kan det snarare handla om starka vanemönster, att man alltid vill ha vissa kläder eller att det ska se likadant ut varje dag, förklarar Elisabeth Nilsson Jobs och tillägger att behovet att ha det på samma sätt är vanligt vid autism.

Vissa material kan uppfattas som obehagliga

Sensorisk fascination kan också påverka klädval, men då handlar det om att man dras till särskilda material eller texturer. Det är en lustfylld upplevelse där man till exempel kan vara väldigt intresserad av ett visst tyg och vilja känna mycket på det, och är något annat än det obehag som överkänslighet för med sig. Barn som har en känslighet för kläder beskriver ofta att vissa material kan kännas obehagliga – som att de “fastnar” mot huden, att sömmar, noppor eller etiketter skaver eller kliar, att vissa plagg känns för tajta eller att tygets textur eller tyngd stör.

Det är viktigt att som förälder ta dessa upplevelser på allvar och bemöta barnet genom att erbjuda olika lösningar i möjligaste mån, men lika viktigt är det att hjälpa barnet att hitta en kompromiss när det är nödvändigt, menar både Elisabeth Nilsson Jobs och Janina Neufeld.

– Om man kan diskutera med barnet kan man fråga om det har någon särskild färg det vill ha, eller försöka erbjuda val mellan två olika ytterplagg.

– Man kan också enas om att vissa material alltid ska undvikas eller att kläder inte får vara för trånga. Försök att ha en öppenhet och ge möjlighet att välja, råder Elisabeth Nilsson Jobs.

Vissa saker går inte att kompromissa med

Vissa saker går inte att kompromissa bort – som att vintertid ha tillräckligt med kläder på sig så att man inte förfryser sig.

– Ungefär som när ett barn vägrar ha bilbälte på sig måste man som förälder stå på sig i vissa lägen, och det gäller ju precis lika mycket för alla barn. Så var tydlig med att man måste ha tillräckligt med kläder – och förklara framför allt varför det är viktigt. Man glömmer ju ofta att berätta det mest självklara, säger Elisabeth Nilsson Jobs.

Att vara alltför följsam gentemot barnets vilja utan att aktivt försöka hjälpa barnet till olika lösningar, kan innebära att barnet fastnar i rutiner som kan bli svåra att bryta, påpekar hon.

– I värsta fall kan det bli så att barnet inte tvättar sig för att slippa byta om, eller vägrar ha några andra kläder än sina favoritplagg. Ju tidigare man kan undvika att det går så långt, desto bättre.
   En viktig del är att skapa vanor runt kläder, förklarar Elisabeth Nilsson Jobs.

– Att prata om att på sommaren har vi kläder som är och känns så här, och på vintern har vi kläder som känns så här, skapar förutsägbarhet om vilka kläder som barnet förväntas ha på sig.

Det gäller också att hitta en balans mellan att ta barnet på allvar och att samtidigt erbjuda fungerande alternativ. Annars kan konsekvensen bli att barnet störs av kläderna i vardagen, utan att man nödvändigtvis är medveten om det som föräldrar, påpekar Janina Neufeld.

– Koncentrationen, och till exempel skolprestationen, kan ju påverkas negativt av att man hela tiden har kläder som inte känns bra på olika sätt. Och det vill man såklart helst förhindra, säger hon.

Identifiera material som känns sköna

Även om sensorisk känslighet och klädpreferenser är individuellt finns det praktiska lösningar som kan vara värda att testa. Mjuka material som bomull, bambu och jerseystickning brukar ofta fungera bättre än syntetmaterial. Nya kläder kan ibland behöva tvättas flera gånger innan de används, för att göra tyget mjukare. För vissa barn känns löst sittande och stretchiga kläder bättre, eftersom de minskar trycket mot kroppen, medan andra föredrar tajta kläder som ger en känsla av trygghet. Kardborrband, dragsko och magnetlås kan vara enklare att hantera än knappar och knytning. Att klippa bort etiketter och välja sömlösa kläder när det är möjligt kan också underlätta.

Under kallare årstider kan lager-på-lager vara en lösning. Mjuka favoritunderkläder kan fungera som ett mellanlager under ytterkläder som inte känns lika bra, men som ändå måste användas.

– Ett enkelt och bra knep är också att köpa flera plagg samtidigt av samma sort om barnet tycker att de är bekväma. Man kan också testa att prova kläder samtidigt som man gör något roligt, så att man kopplar ihop kläderna med något positivt, säger Elisabeth Nilsson Jobs.

Text: Johanna Aggestam Foto: Una Prosell