Att det finns skillnader mellan flickor och pojkar, kvinnor och män, kommer nog inte som någon större överraskning för särskilt många vid det här laget. Men tyvärr har dessa insikter inte sipprat ut på särskilt bred front i samhället ännu. Fortfarande är kunskapsluckorna vidöppna på många ställen inom förskola, skola, fritidsverksamheter, sjukvården, socialtjänsten och på arbetsmarknaden.

Även om intresset för hur biologiska könsskillnader påverkar både kroppslig och psykisk hälsa har ökat de senaste åren är det ett faktum att det varit pojkens och mannens kropp som varit normen för i princip all forskning som gjorts kring NPF-diagnoser. Men flickor och kvinnor är inte bara ”pojkar med flätor”, eller ”lite mindre män”. Det finns biologiska faktorer, som till exempel våra olika könshormoner, som påverkar risken för massor av olika hälsoproblem, både i kroppen och hjärnan. Trots det utgår i princip alla vård- och stödinsatser i princip uteslutande på hur det är för pojkar och män. En så här snedvriden verklighetsuppfattning är inte bara djupt orättvis utan kan få långvariga hälsomässiga konsekvenser för en stor grupp flickor och kvinnor med olika NPF-diagnoser. I den här gästkrönikan hos Attention sammanfattar jag det vi trots allt vet om kopplingen mellan adhd och kvinnliga könshormoner i livets olika faser. För mig är det viktigt att inte tappa bort det biologiska perspektivet i såväl sjukvård som egenvård och just nu bygger jag, Letterlife, ett digitalt egenvårdsstöd för vuxna kvinnor med adhd (oavsett om man har en formell diagnos eller ej).

Hormonhjärna?

Östrogen är helt avgörande för allt från könsutveckling till fortplantning, men har massor av andra viktiga funktioner i kroppen också och är inblandat i allt från minnet till temperatur- och känsloreglering. Det gör att östrogen kan påverka hur vi mår och fungerar i nästan alla delar av vår vardag inklusive vår kroppsliga och psykiska hälsa, våra känslor och beteenden. Det handlar om allt från smärtsamma menstruationer, ömma bröst och värk i lederna till sömnproblem, ångest, låg självkänsla och problem med känsloreglering. Tyvärr upplever många flickor och kvinnor att deras symtom och svårigheter avfärdas med att det antingen är ”naturligt med hormoner” eller att det ”Sitter i huvudet”. Men för ett drygt år sedan kom det faktiskt en stor översiktsstudie från Harvard som visade att allt från risk för depression och ångest, återfall i ätstörning och beroende, till psykos, självskadebeteende och suicid, var kopplat till gulkroppsfasen av kvinnors menscykel.

Östrogen påverkar dopamin som i sin tur är kopplad dels till adhd-symtom och till effekt och biverkningar av adhd-medicin  samt öka risken för psykisk samsjuklighet, som ångest, depression eller ätstörningar. Progesteronet kan både ha en ångestdämpande effekt genom att påverka signalsubstansen GABA men nedbrytningsprodukterna kan tillsammans med stresshormonet kortisol även öka ångest och stresskänslighet.

Puberteten  

Puberteten är en tid för stora hormonella förändringar samtidigt som man går igenom de socialt känsliga tonåren. När den första mensen kommer (för de flesta någon gång mellan 10 och 16 års ålder) har hormonerna redan gjort sig påminda fler år innan. Under åren runt puberteten har flickor och kvinnor en ökad risk för psykisk ohälsa, såsom ångest och depression. Det gäller i allra högsta grad även flickor och kvinnor med adhd, särskilt om man har mycket autistiska drag (AuDHD). Det kan vara tufft när kroppen förändras och ens vänner börjar bete sig ”vuxet” trots man själv  bara  vill få fortsätta vara barn. Vår och andras forskning visar att unga kvinnor med adhd kan vara mycket utsatta under tonåren och att de oftare utsätter sig för sexuella risker, riskerar sexuella trauman, och oftare blir med barn redan som tonåringar jämfört med tjejer utan adhd.

Menscykeln och PMS

I och med puberteten så kommer flickor och unga kvinnor att varje månad genomgå dramatiska förändringar av hormoner under varje menscykel (som i genomsnitt är ca 28 dagar). Cykeln börjar med mensens fösta dag ( follikelfasen dag 1-14)  då både östrogenet ökar från låga  nivåer och triggar ägglossningen på dag 14. Därefter sjunker östrogen och istället ökar progesteronet dag 15 till 28) då båda hormonerna droppar och livmoderslemhinnan stöts bort i en blödning. Och så börjar allt om ingen!

Många flickor och kvinnor beskriver att deras adhd symtom förvärras i olika faser av menscykel och forskning visar att premenstruellt syndrom (PMS) eller premenstruellt dysforiskt syndrom (PMDS), är särskilt vanligt vid adhd. Även om det idag saknas forskning för att ge några råd på gruppnivå, finns det faktiskt några små studier som visar att adhd medicin kan behöva dosjusteras hos utifrån var i menscykeln man är. Oftast handlar det om att man kan behöva sänka dosen några dagar runt ägglossningen eller öka dosen under gulkroppsfasen dag 15-28. Vår forskning har också visat att kvinnor med adhd är känsligare för preventivmedel och har fem gånger högre risk för depression jämfört med kvinnor utan adhd som inte använder p-piller. Eftersom det inte var någon skillnad för fasta preventivmedel som spiral, p-stav eller p-spruta tolkar vi det som att man vid adhd är känsligare för de snabba förändringar i hormonnivåer som uppstår om man missar eller tar sina piller på olika tider.

Graviditet, postpartumdepression och amning

En graviditet innebär att både östrogen- och progesteronivåer stiger kraftigt. Sedan, vid förlossningen, försvinner även moderkakan som stått för hormonproduktionen och prolaktin, hormonet som står för mjölkproduktionen, ökar istället. Vår och andras forskning visar att kvinnor med adhd har fler riskfaktorer under graviditeten och oftare föder barn prematurt än dem utan adhd. Vi har också visat att mammor med adhd har högre risk för att drabbas av postpartumdepression och ångest upp till ett år efter sina graviditeter. Mot bakgrund av hur allvarligt postpartumdepressioner kan vara för dessa mammor och hur skadlig det kan vara för anknytningen till det nyfödda barnet och för resten av den lilla familjen är det såklart viktigt att den här kunskapen når ut till alla som jobbar inom mödravård, förlossning och BVC.

ADHD och klimakteriet

Klimakteriet, kännetecknas av sjunkande nivåer av både östrogen och progesteron. Under förklimakteriet, som kan pågå upp till 10 år innan själva klimakteriet inträffar, så minskar hormonerna i en ojämn takt där det kan”stöka” det till sig på ungefär samma sätt som i puberteten. Därför kan det svänga kraftigt mellan både höga och låga nivåer och förstås få rätt dramatiska förändringar i minnet, humör, känsloreglering, sömn och andra adhd symtom som kan vara svåra att förstå sig på. Återigen, det finns det än så länge alldeles för lite forskning. Bara några få studier tittar på  klimakteriesymptom och adhd och det finns inga studier om adhd- behandling för kvinnor runt menopaus.

Dags att göra nåt!

Sammanfattningsvis är kunskapen fortfarande låg kunskap när det kommer till NPF och hormoner hos flickor och kvinnor. Ofta är det mycket mer komplext än vad våra förenklade förklaringsmodeller antyder. Men vi kan inte heller bara sitta och vänta på att forskningen ska komma i kapp. Så tills vi vet mer behöver du själv ta reda på hur det ligger till för just dig, eller din dotter. Min lösning, och det jag vill rekommendera dig att göra, är att lyssna på din egen kropp och på hur dina hormoner påverkar ditt mående.

Tillsammans kan vi täppa till dagens kunskapsluckor. Nästa steg är att fortsätta utveckla Letterlife tillsammans. Genom att vårdpersonal och kvinnor med adhd får bättre data och beslutsunderlag kan vi utveckla nya verktyg för egenvård och öka vår förståelse för kvinnors psykiska hälsa. Så håll koll i våra sociala medier och kontakta oss om du vill vara med på vår viktiga resa!

Tillsammans kan vi göra skillnad!

Lotta Borg Skoglund, överläkare i psykiatri, forskare och grundare av Letterlife och SMART psykiatri.

Foto: Eva Lindberg