I SVT:s musiktävling “Hello Mello” uppträder artister mellan 13 och 15 år. Vinnaren kommer få uppträda som pausunderhållning på Melodifestivalen i vår. Nu på söndag den 17:e november är dags för Betty Lo att kliva på scenen under deltävling fyra. Attentions tidning träffade henne för att höra mer om musikintresset, tävlingen och hur hennes autism påverkar artistlivet.
Hallå där Betty Lo, berätta lite om dig själv!
– Jag heter Betty Billgren, är 13 år, har en autism-diagnos. Förutom mitt intresse för musik, så gillar jag att rida och vara i stallet.
När kom du på att musik var din grej?
– Jag har vuxit upp med musik runtomkring mig. Vi är en musikalisk familj. Sång är min grej. Jag kan lite piano och så skriver jag en del låttexter. Jag har skrivit lite på låten jag ska tävla med i programmet.
Vad betyder musiken för dig?
– Musik är jätteviktigt i mitt liv. Jag har sedan jag var ett litet barn känt att musiken har en lugnande inverkan på mig. När jag har haft panikångest eller mått dåligt så har musiken alltid hjälpt mig. Jag har ofta musik i lurarna när jag är i miljöer som stressar mig.
Hur mår du när du sjunger?
– Jag mår jättebra när jag sjunger! Jag blir så glad av att sjunga. Jag får massor av energi av det.
Berätta lite om din låt!
– Den heter “Varför vill du inte ha mig” och är en kaxig, rolig och ”dansig” låt. Jag tror många som lyssnar kommer kunna relatera till den eftersom den handlar om olycklig kärlek. Det är ingen ballad, utan är mer en låt man ska bli peppad av.
Hur kom du på att du skulle söka till Hello Mello?
– Det började med att min bästa kompis Freja såg ett klipp i Sociala medier och tipsade mig om att söka, så då gjorde jag det. Det var 1 500 som sökte och jag var en av de 60 som gick vidare till slutaudition inför jury i TV-huset. Sedan var det 25 bidrag som plockades och jag var en av dem!
Hur känns det inför söndagens deltävling som sänds live dessutom?
– Det är klart det är lite nervöst, men det är ju inte så att jag har scenskräck eller så. Det är mest peppigt och roligt att stå på scenen.
Varför tycker du att alla Attentions medlemmar ska rösta på just dig?
– Först och främst för att det är både en bra låt och uppträdande. Men också så vill jag gärna vara en förebild för andra med funktionsnedsättningar och autism. Jag vill visa att man trots sin diagnos kan göra precis vad man vill. Det kanske är lite krångligare för mig att vara med på det här, men det går.
Vilka utmaningar kommer med din diagnos i den här typen av sammanhang?
– Alltså jag behöver scheman och klarar inte av förändringar så bra. Jag tar också verkligen in allting runtomkring mig, så jag blir väldigt trött av sociala sammanhang för jag registrerar allt. Om jag hör många jobbiga ljud kan jag få panikångestattacker och så har jag tics när jag är trött. Så det här är en utmaning, men det går.
Kan din diagnos vara en tillgång för dig när ju håller på med musik?
–Jo, jag lägger ju märke till mycket detaljer. Om nåt låter fel, så hör jag det. Jag ställer höga krav på mig själv och också på budskapen. Jag har jobbat mycket med texten på min låt. Det ska inte bara vara ord och goja, utan faktiskt vara något som betyder något. Något jag kan stå för.
Vad har hela den här Hello Mello-grejen gett dig?
– Det betyder allt. Det är en så fin chans att få sin egna låt, sitt egna nummer, sitt egna moment. Att bara få stå på en scen, live över hela Sverige är ju jättestort!
Hur hoppas du att musik finns med i ditt liv i framtiden?
– Drömmen är ju att bli den här superstjärnan, som turnerar över hela världen, står på alla scener och sjunger för alla.
Text: Nina Norén Foto: SVT:s pressbilder och privat
